I vardagen är »metod« ett ord med motstridiga konnotationer. Å ena sidan signalerar det noggrannhet, trovärdighet och pålitlighet, å den andra tråkighet och brist på spontanitet. Grekiskans methodos är sammansatt av leden meta (»efter«) och hodos (»väg«). Alltsedan människan började[...]

»Att tala till de döda innebär att upplösa sin ort. De är inte tillstädes. Den som talar till ingenstans saknar själv hemvist. Intet gör intet.«

I Magnus William-Olssons lilla prosabok Spöken från 2004 sökte de döda upp författaren. I sin nya bok, Jag talar till de döda, är de[...]

Spöken är Magnus William-Olssons första prosabok. Det är en samling korta berättelser, personliga på gränsen till privata, om gestalter som hemsöker författaren och gör sig påminda i hans drömmar och dikter. Här finns far- och morföräldrar, gammelfarmor, mor och far, farbror och moste[...]

I och genom läsarens kropp

Till skillnad mot Magnus William-Olssons senaste skönlitterära böcker som kommit till snabbt och rusigt, är den nya diktsamlingen resultatet av ett arbete under sju års tid och ett syskon till Biografía (2000) och Ögonblicket är för Pindaros ett litet ru[...]

Frågan om konstens kunskapsvärde har sällan varit så aktuell som nu. Å ena sidan tycks samhället i allt högre utsträckning jämställa konst med förströelse, å den andra akademiseras de konstnärliga utbildningarna, och den så kallade »konstnärliga forskningen« etableras som akademisk[...]