Det är min plats och det är inte min plats. Den finns inte på ett lättförklarligt sätt. Kanske anar man den starkast med fyrtiogradig feber upphjälpt på en knagglig bergshäst skumpande över en glaciär i nordligaste Indien. På kartsidan är platsen utspilld som en spenatfläck, men den st[...]
För många år sedan ägnade jag svett och möda åt att skriva en magisteruppsats i arkeologi. Ämnet var en historisk jämförelse av tolkningarna av de spektakulära motiven på hällkistan i Kiviksgraven. Dessa 3000-åriga ristningar, föreställande processioner, båtar, vagnar, vapen, djur oc[...]
Avig eller rätt är en personlig essä om en självklar men likafullt okänd minoritet mitt ibland oss, mytomspunnen, säregen, förskjuten. Boken kan därför samtidigt läsas som en ovanlig och intensiv berättelse om själva det främmande, om egenartens brottning med maktens normerande domar.Ut[...]
Den korta dikten är mäktig mycket, den kan med örnblick summera ett liv, millimeterprecist antyda något existentiellt avgörande eller ljudligt pröva den instabila tillvarons fortgående. Men vad den verkligen förmår säga beror på hur den säger det. I Begränsningens möjligheter närskå[...]
I Döden och grodan prövar Niklas Schiöler hållbarheten i vissa etablerade uppfattningar om dikter, diktare och litterära strömningar. Han diskuterar svårigheterna och möjligheterna att tolka japansk haiku utan att förstå originalspråket, han utröner om en av surrealismens mest centrala d[...]
Alla äter vi, så även poeter. Ändå har poeter genom historien använt mat och smaksensationer påfallande lite i sina verk. Varför är färsk koriander, grillad palsternacka, rökt sik, långkoksmört kött sönderfallande i munnen, glaciärvit yoghurt, aromen av saffran, chilidrypande melonsa[...]
Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur 2011, för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång
till det verkliga. Här skriver Tranströmerkännaren Niklas Schiöler om olika sidor av hans diktning: om den stränga
formen, om den överrumplande metafo[...]