Stadens andedräkt är en hyllning till flanerandet som livsstil och en kärleksförklaring till Gävle som flanörstad. Vi får följa den intellektuelle luffaren till hans platser och andningshål och på vägen en lektion i konsten att göra ingenting. Författaren visar verkligen hur man gör f�[...]

1986 avled Joseph Beuys ? allkonstnären, samhällsvisionären och förre stridsflygaren. Idag är han mer aktuell än någonsin.

Hans idéer om samhället som ett konstverk, att livet och konsten är oskiljaktiga, passar en uppbruten samtid som kräver gestaltning och därmed skapand[...]

Till utseendet var fadern en kopia av Humphrey Bogart. Nu har han varit död i många år. Sonen, ett sladdbarn, söker sin far. Sonens minnesbilder är få, men minnet av faderns lukt får bilderna att klarna. En självutlämnande och hudlös text. Men också en tragikomisk bok, om en far och[...]

En essä om det goda livet.

Med Den befriade tiden aktualiserade Lasse Ekstrand begreppet "medborgarlön". I sin nya bok bemöter han en del av kritiken mot den förra boken, fördjupar resonemangen och visar att det faktiskt skulle vara möjligt att finansiera en medborgarlönereform[...]

Hösten 1993 levde Lasse Ekstrand i Berlin och arbetade som gästprofessor vid Freie Universität. Hans anteckningar från den tiden finns nu i bokform.

Berlin är hjärtat i ett sent, höstlikt Europa, som härjas av krig och som tycks förbereda sig för ännu större. För Ekstrand är[...]

Vår man från roadboken Kairo blues, där Hunter Thompson och Bill Burroughs var medresenärer, slår denna gång följe med Katja H, änkan till en mycket känd dissident i det forna DDR. Turen går till Durban invid Indiska Oceanen. Katja H skall föreläsa för, som det kommer att visa sig, måt[...]

I denna pamflett presenteras olika uttryck för social konst. Bilderna är skapade av Mats Hyvönen och texterna av Lasse Ekstrand, som tecknar ett sammanhang: konstnärer som John Heartfield, Lars Vilks, Lena Svedberg, Lasse Hillersberg, Anna Odell, Christer Temptander och Jan Stenmark nämns. Fö[...]

Lasse Ekstrand har satt sig själv och sina föreställningar på spel genom detta postuma, ogarderade möte med Ulrike Meinhof. Vad han upptäcker är i flera avseenden samma fångenskap hos sig själv. Det är inte långt till den fördömda eller till den tid då hon verkade. Ulrike Meinhof och 1[...]