Midsommar (1900) är ett smågemytligt folklustspel, som ger en bildsvit från sekelskiftets Sverige. En ångbåtsfärd på Mälaren in mot Stockholm bildar upptakten. Därefter skildras den traditionsrika Lövmarknaden vid Riddarholmskanalen, man besöker Klara kyrkogård, vandrar bland förlustels[...]

Hjältedyrkan var Strindberg inte svag för, särskilt inte när han skärskådade svenska kungar. Karl XII kallade han »Sveriges förstörare, den store brottslingen, slagskämpen, busarnas avgud, falskmyntaren». Men det var inte hela sanningen. Innerst inne beundrade han också den store ensamme[...]

»Förlåt!!!!! Söndag morgon! Jag vill, jag vill vara galen! Nu har jag talat om allt! [- - -] Vad har jag talat om? - Jag älskar Er!!!!»

Så inleder Strindberg det kanske mest berömda av alla svenska kärleksbrev. Det ingår i brevromanen Han och hon som består av ett hundratal[...]

»Nu trycker vi Nya Svenska Öden!» meddelade Strindberg i brev till exhustrun Harriet Bosse i mars 1906. Mycket riktigt anknyter den samma år utgivna novellsamlingen Nya Svenska Öden innehållsmässigt till ett av Strindbergs populäraste verk, Svenska Öden och Äventyr från 1880-talet. Inrikt[...]

De båda novellsamlingarna Giftas I och II utgör Strindbergs mest uppmärksammade inlägg i kvinnofrågan. Här finns berättelser som hör till det allra bästa han skrivit. Novellerna i den första delen predikar den sexuella - och den äktenskapliga - kärlekens evangelium på ett friskt och mun[...]

Det nya riket, som kom ut 1882, är en dräpande satir, skriven i det festligaste humör av en ung författare som har mycket otalt med samhället. Kungahus och akademier, officiella institutioner, adel, ridderskap och »entreprenörer» får schavottera i denna bok, som har blivit en förebild för[...]

»Dunderboken, i ny stor renässansstil»: så beskrev Strindberg I havsbandet då han sände in manuskriptet till förläggaren. Boken kom ut 1890. Huvudpersonen, kring vilket allt kretsar, är fiskeriintendenten Axel Borg, en övermänniska och tragisk hjälte med många drag av Strindberg själv.[...]

Taklagsöl och Syndabocken, som är Strindbergs sista längre prosaberättelser, skrevs 1906 och publicerades först som tidskriftsföljetonger. »Strindbergs mest modernistiska verk i den berättande genren» har man kallat Taklagsöl. I novellen ligger en man på sin dödsbädd och rekapitulerar s[...]

Av de nio enaktarna i denna volym tillhör flera Strindbergs såväl i Sverige som utomlands mest spelade pjäser. Den starkare koncentrerar till en kvart en svartsjukeuppgörelse mellan två skådespelerskor. Paria är en intellektuell kraftmätning mellan en dråpare och en växelförfalskare. Sam[...]

Bäste Herr Bonnier!

Här ser Ni nu gudlösheten! Boken blir minst 20 ark (utan illusioner!) Dygdens lön är för bredt anlagd och det andra bli derför tunnare, ty hufvudsaken för mig är icke att gräfva i enskilda fall utan att få så många fall som möjligt för att få hela sake[...]

Käre Gustaf af G.
Nu måste jag besvära Dig med en fråga rörande pjesen Till Damaskus. Dagmarteatern antager stycket på villkor att det ej utkommer på Svenska eller Danska före Jul (samt att jag för teatern förenklar dekorationerna).
Är det skäl dröja så länge med utgifningen?<[...]

Nu ska jag säga Er en sak, och det är att "Fadren" är det moderna sorgespelet, och derför högst märkvärdigt. Och detta derför att striden försiggår mellan själarne, "hjernornas Kamp", ej med dolk och lingonsaft som i Röfvarbandet. De unga fransmännen söka ännu formeln, men jag har fun[...]

Käre Gustaf af G. Nu måste jag besvära Dig med en fråga rörande pjesen Till Damaskus. Dagmarteatern antager stycket på villkor att det ej utkommer på Svenska eller Danska före Jul (samt att jag för teatern förenklar dekorationerna). Är det skäl dröja så länge med utgifningen? Mitt [...]