? Sch! Hörs en röst. Du måste vara tyst. Jag ser mig förvirrat omkring. Över kanten till Miras box kikar mamma upp. Hennes hår är rufsigt och kinderna glöder. ? Kom hit, Klara, viskar hon. Men smyg. Plötsligt förstår jag. Hjärtat rivstartar och slår med ens så hårt att det dunkar i he[...]
? Bara en vecka kvar till sommarlovet, säger Lisa. Kan det vara bättre? ? Bara en vecka kvar tills vi ska flyga till Island, svarar jag. Kan det vara mer nervöst? Men egentligen längtar jag efter att få resa bort. Anna är sur och konstig och Sandro är så ledsen. Jag behöver få tänka[...]
? Anna struntar jag i, men hennes pappa ?, säger Lisa. Han sa att Olle är medelmåttig och att Indra bara duger till ridskolehäst. Vi är helt enkelt tvungna att bevisa att han har fel. Nu är det extrem hårdträning som gäller.
Hon fortsätter att muttra för sig själv. Det behövs inte [...]
Hela sommaren har vi tränat hästarna för hopptävlingen i Nybro. Det här är vår chans att visa Anna och hennes hemska pappa hur fel de har. Indra kan visst hoppa och Olle är mins... t lika duktig som Annas ponny Daisy.
? Det kommer att bli en spännande tävling, säger jag.
? Spä[...]
Innan rädslan hinner ta över helt trycker jag beslutsamt hälarna mot Stars sidor. Om jag ska dö ska jag åtminstone göra det med hedern i behåll. Jag är helt enkelt tvungen att visa pappa att Star är en bra häst.
Grästuvorna virvlar förbi under oss. Varv efter varv flänger vi[...]
â Har du bestämt dig än? frågar Lisa.
Jag försöker se helt oförstående ut, men tyvärr vet Lisa att jag bara försöker slingra mig.
Om två månader är det hopp-och galopptävlingar på Karlsvedens travbana. Lisa vill att jag ska anmäla Star till galopptävling[...]
Aron tar upp en liten, svart sak ur den smutsiga kassen.
â Jaha, en mössa. Vad är det med det då? säger Henke.
â Ser du inte? Titta närmare, envisas Aron. Leo har rätt.
Då ser även Henke. Det är ingen vanlig mössa utan en rånarluva med hål f�[...]
Plötsligt sätter sig Myggan upp med ett ryck. Det är så oväntat att Aron blir rädd.
â Vad är det? viskar han från sin plats i höet.
â Jag vet inte riktigt, viskar Myggan tillbaka. Jag tyckte att jag hörde ett något.
Försiktigt kryper hon mot [...]
Pia Hagmar läser själv den första delen av Dalslandsdeckarna.
Aron tar upp en liten, svart sak ur den smutsiga kassen. - Jaha, en mössa. Vad är det med det då? säger Henke. - Ser du inte? Titta närmare, envisas Aron. Leo har rätt. Då ser även Henke. Det är ingen vanlig möss[...]
Pia Hagmar läser själv den första boken i serien om Klara.
I flera år har jag längtat efter att få börja rida. Nej, längta är fel ord, det räcker inte till. Jag har drömt om det, fantiserat, tjatat, gråtit, vrålat och tjatat igen. Ingenting har hjälpt. Min mamma tycker int[...]
Författaren Pia Hagmar läser själv andra delen av Dalslandsdeckarna.
Plötsligt sätter sig Myggan upp med ett ryck. Det är så oväntat att Aron blir rädd.
- Vad är det? viskar han från sin plats i höet.
- Jag vet inte riktigt, viskar Myggan tillbaka. Ja[...]
Pia Hagmar läser själv den tredje delen av Dalslandsdeckarna.
Lådan är lite större än en skokartong och gjord av plåt. När Henke skakar den, rasslar det. De andra lutar sig nyfikna framåt, och Henke öppnar långsamt lådan. Häpna ser de ner i den utan att tro sina ögon - den[...]
Pia Hagmar läser själv den fjärde delen av Dalslandsdeckarna.
-Vänta på mig! hojtar Leo, men Rambo har redan försvunnit in i skogen.
Leo kämpar för att följa hundens spår. Så får han syn på en märklig snöhög. Rambo gräver i högen så att snön yr runt tassarna på[...]
ovarna smattrar mot marken och fartvinden får mina ögon att tåras. Visst är jag rädd, men samtidigt känns det härligt. Så här fort har jag inte ens cyklat någon gång och nu galopperar jag på en riktig häst!
Mamma har tröttnat på Manolito, Flisans osynliga häst. Hon hoppa[...]
Pia Hagmar läser själv den femte delen av Dalslandsdeckarna.
- Hur länge måste vi vänta här ute i skogen? undrar Leo. Jag fryser.
- Det gör jag med, säger Myggan. Mina stövlar är fulla med snö.
- Veklingar, fräser Henke.
- Undrar hur lång[...]