60+ och singel

»Om man skulle dela in kvinnobröst i viktklasser kan jag utan överdrift säga att jag redan i puberteten hade vägt in som wel­tervikt. Och idag snackar vi tungvikt, eller rentav super­tung­vikt. På den nivån är det inte längre byst, det är pat­tar. Det lärde grabbarna mig redan i smås [...]
Visa längre beskrivning

»Om man skulle dela in kvinnobröst i viktklasser kan jag utan överdrift säga att jag redan i puberteten hade vägt in som wel­tervikt. Och idag snackar vi tungvikt, eller rentav super­tung­vikt. På den nivån är det inte längre byst, det är pat­tar. Det lärde grabbarna mig redan i småskolan.»Tröttnat på alla deckare ..? 60+ och singel är en hejdlös och huvudlös berättelse i god Paasilinnaanda om Solveig, 60+, som kastar loss från trygg­heten och tristessen i ett långt liv som arbetsnarkoman för att segla ut i det okända med målet att finna kärlek för en mogen kvinna.Solveig är mormorgenerationens svar på Bridget Jones. Lika pigg på äventyr som hon, men med den luttrade kvinnans syn på tillvaron och med en stor portion humor.Speltid: 6,6 timmar

> FINNS ÄVEN SOM E-BOK Sagt om boken:»Du skriver bra och humoristiskt, och jag tror att det kan finnas en stor publik för den här boken i Sverige, men då vi främst är inriktade på den utländska marknaden är boken tyvärr inte något för oss.»? Leyla Belle Drake, Salomonsson Agency AB***»Författarens egen jämförelse med Bridget Jones dagbok är inte helt fel. Solveig accepterar sina skavanker, lär sig ta för sig av livets goda. Och när det går på tok, som det gör om och om igen, studsar hon tillbaka.
    Backlund har en inkännande stil som gör att man vill veta hur det går för Solveig. Det här är fräckt, roligt, pinsamt och här och där också sorgligt.
    /.../ Backlunds språk är fullt av målande beskrivningar som 'ett leende som kändes lika oäkta som Dolly Partons tuttar'. Språket är så levande att man ser handlingen spelas upp som på en scen.»? Patrik Dahlblom, Nya Åland***»Texten driver en framåt hela tiden, är levande, färgstark och rolig. Nu har ju både Paasilinna och Ojaharju kastat in hand­duken, så fältet är fritt ? varsågod!»? anonym läsarröst