Pengar, pengar, pengar

Vi har sett rubrikerna så många gånger. Nyhetsprogrammens bilder har flimrat förbi. Platsernas namn har fastnat: Akalla, Hallunda, Landvetter, Glostrup, Åbo.

I mitten av 2000-talet var det nästan vanligare att råna värdetransporter än att rycka väskor ur gamla tanters händer. S [...]
Visa längre beskrivning

Vi har sett rubrikerna så många gånger. Nyhetsprogrammens bilder har flimrat förbi. Platsernas namn har fastnat: Akalla, Hallunda, Landvetter, Glostrup, Åbo.

I mitten av 2000-talet var det nästan vanligare att råna värdetransporter än att rycka väskor ur gamla tanters händer. Samhället och polisen tycktes stå fullkomligt maktlösa.

Värdetransportrånen har dock minskat på senaste tiden. Kanske är det för att många av dem som bedöms utgöra kärnan av värdetransportrånarna lagförts och sitter på olika fängelser runt om i Norden och avtjänar straff.

En av dem som till slut åkte fast är Anders Adali. Han har skrivit den här boken, och mig veterligen är det första gången vi får komma in bakom kulisserna på riktigt. Aldrig tidigare har läsarna så ingående och detaljerat fått följa med när värdetransportrån planeras och utförs. Aldrig tidigare har vi så enkelt fått tränga in i hjärnan på en yrkeskriminell och förstå hur han betraktar sig själv och sin livsväg. Aldrig tidigare har vi fått se verklighetens grova brottslighet i ett så avskalat och tydligt ljus. Men samtidigt är det skönlitteratur vi talar om. Adali fabulerar, fantiserar och framställer en historia som tar läsaren i handen och drar med honom in i betongdjungeln.

Adali är ärlig - hans identitet var att vara kriminell. Han ville upp, på vilka villkor som helst. Det gör den här boken till en intressant beskrivning över en av vår tids mest lukrativa och aggressiva brottstyper, men framför allt över en del av vår tids mentalitet.

Adali skriver: "Jag befann mig i en ond cirkel, ville alltid ha mer: bilar, båtar, klockor, semestrar ... och allt kostade."

Ur Jens Lapidus förord till boken, som även innehåller en efterskrift av Anders Adalis försvarsadvokat Björn Hurtig.

Sagt om boken:

Det är som att läsa en bakvänd polisroman. Adali skriver givetvis i egen sak, och hans ego är inte direkt blygsamt, men visst blir man övertygad om att han har en begåvningsprofil och en kapacitet som kunde tas i bruk på ett betydligt nyttigare sätt.

Bror Rönnholm, Åbo Underrättelser

Adalis språk är streetslangen, man får en känsla av att han sitter i en skön stol och berättar rakt upp och ned hur allt gick till …

Det blir som en actionfilm på pränt med snabba ryck, adrenalinkick och dragna vapen. …

Adali verkar ha haft roligt när han skrev och med tanke på farten i boken har halten på stresshormon stundtals varit hög. En bok med ärligt uppsåt och hög intressefaktor. Ett stort plus för förordet av Jens Lapidus.

Åsa Tast, Österbottens Tidning

Det är alltid läckert att få ta del av tankegångarna hos en äkta skurk. …

Om det finns något som heter skurkprosa, så är Adalis litterära stil precis det. Korta satser fulladdade med mening, observationer av omgivningen och sinnestillstånd som en vanlig människa inte skulle reflektera över.

Janne Strang, Hufvudstadsbladet