Blodsband

"Han håller händerna på pakethållaren." Släpp inte! Släpp inte!" skriker hon som var jag. Bakom kameran skrattar mamma. Bilden skakar till. Fångar in vägen, stenröset på andra sidan dikeskanten och den sneda björken, den som ännu är liten, men tillräckligt sned för att man ska kunna s [...]
Visa längre beskrivning

"Han håller händerna på pakethållaren." Släpp inte! Släpp inte!" skriker hon som var jag. Bakom kameran skrattar mamma. Bilden skakar till. Fångar in vägen, stenröset på andra sidan dikeskanten och den sneda björken, den som ännu är liten, men tillräckligt sned för att man ska kunna se att det är just den björken flickan låg under. Den på alla bilderna i tidningarna. Den som ser ut att bågna under vad den sett.Och han släpper inte. Mamma skyndar efter oss. Filmen skakar sig närmare i takt med hennes steg, kommer alldeles nära pakethållaren och hans händer, stora och brunbrända bakom min lilla rygg. Trygga händer som inte släpper trots att det går fortare nu, trots att det är helt klart att jag faktiskt cyklar, att jag håller mig upprätt alldeles själv. Och så hans dova röst med en hög, nästan ljus iver insprängd. "Bravo! Bravo flickan min!" Och händerna som håller, som aldrig skulle släppa taget."Freja Rudels debuterar med en novellsamling om barn och föräldrar. Den fokuserar på smärtpunkter och förfärligheter men också på längtan, möjligheter och hopp. Här finns mödrar och söner, mödrar och döttrar, fäder och söner och några hundar. Men allra mest skriver Rudels om fäder och döttrar, med påtaglig ömhet och kärlek. Finstämt, ofta vemodigt, ibland tröstlöst, någon gång våldsamt - Rudels bygger upp sina noveller av noggrant återgivna detaljer, vardag och stämningar. Resultatet säger mycket om hur familjer mår i Finland idag.