Att fånga ödets vindar

Det var en tillfällighet som ledde Ralf Långbacka in på teaterbanan. När han som 17-åring hösten 1950 kom till Åbo för att studera svenska och litteraturhistoria hade han sett två professionella teaterföreställningar i sitt liv. Han fäste sig vid en handskriven affisch på Kårens anslag [...]
Visa längre beskrivning

Det var en tillfällighet som ledde Ralf Långbacka in på teaterbanan. När han som 17-åring hösten 1950 kom till Åbo för att studera svenska och litteraturhistoria hade han sett två professionella teaterföreställningar i sitt liv. Han fäste sig vid en handskriven affisch på Kårens anslagstavla som meddelade att studentteaterverksamheten skulle återupptas. Med viss tvekan gick han till mötet - och fick en roll i den första pjäs som spelades. På den vägen blev han.

Efter avslutade studier i Åbo fick han ett stipendium till Tyskland, där han studerade teatervetenskap i München och Berlin. År 1958 gjorde han sin debut som professionell regissör och två år senare blev han chef för Åbo svenska teater. Det var inledningen till en femtioårig verksamhet som regissör, teaterchef och impulsgivare för inte bara finländsk teater. Han har regisserat i sju länder och tre världsdelar, skrivit böcker om teater, dikter, skådespel...

Sina minnen och erfarenheter har han samlat i en självbiografi under samlingsnamnet Tidsmärkt teater, vars första del, Att fånga ödets vindar, omfattar tiden fram till 1970, då han utnämndes till chef för Turun Kaupunginteatteri. Den första delen har fått sitt namn från en dikt av Edgar Lee Masters:

"Nu vet jag att vi måste hissa seglet

och fånga ödets vindar

varthän de än må driva oss.

Att skapa mening i ens liv må bli till vanvett

utan en mening blir vårt liv en plåga

av sömnlös åtrå och av sjuka drömmar

en seglare som längtar ut till havet men aldrig vågar."

Ralf Långbacka blev en seglare som vågade.

Illustrerad.