Vesta-Linnéas svartaste tanke

Efter ett syskongräl sitter Vesta-Linnéa på sin egen privata sten i vassruggen invid sommarparadiset och tänker svarta tankar. Plötsligt känns det nämligen som om hon är den minst speciella och viktiga i familjen, eftersom hon bara är ett mellanbarn och alla de andra barnen antingen är fö [...]
Visa längre beskrivning

Efter ett syskongräl sitter Vesta-Linnéa på sin egen privata sten i vassruggen invid sommarparadiset och tänker svarta tankar. Plötsligt känns det nämligen som om hon är den minst speciella och viktiga i familjen, eftersom hon bara är ett mellanbarn och alla de andra barnen antingen är förstabarn eller söta och runda bebisar. Inte ens mamma bryr sig om henne!

I sin fjärde bok om Vesta-Linnéa skriver Tove Appelgren på ett varmt och inkännande sätt om ett barns upplevelse av att vara oälskat. Känslan må vara hur kortvarig eller obefogad som helst, men då den infinner sig är den överväldigande. Med hjälp av sin känsliga och uttrycksfulla huvudperson Vesta-Linnéa beskriver Appelgren de svartaste tankar vi alla någon gång tänkt. Och också, inte mindre viktigt: hur det vänder, och allt blir bra igen.

Man märker snabbt när en bok blir för uppslukad av sin egen påhittighet. Tove Appelgren har aldrig problem med det där, hon talar tydligt och rakt och det är också därför hennes böcker blir gripande. Det finns inga adjektiv som kommer i vägen för möjligheten att - tillsammans med sina barn - leva sig in i den dramatiska konflikten. Det personligt upplevda blir allmängiltigt.

Philip Teir, Hufvudstadsbladet



Som vuxen är identifikationsfaktorn hög. Det är det som gör greppet så genialt. Utan banala inslag visualiserar paret både i text och bild scenarier som känns tvättäkta rakt igenom.

Camilla Lindberg, Västra Nyland