Emma Gloria och de levande varslarna

"När jag föddes ville mamma att jag skulle heta Emma (med fötterna på jorden) medan pappa som är filosofiedoktor och tycker om krångliga ord absolut ville att jag skulle heta Gloria. Därför fick jag heta Emma Gloria så båda skulle vara nöjda, fast pappa flyttade ändå bort till slut."
Visa längre beskrivning

"När jag föddes ville mamma att jag skulle heta Emma (med fötterna på jorden) medan pappa som är filosofiedoktor och tycker om krångliga ord absolut ville att jag skulle heta Gloria. Därför fick jag heta Emma Gloria så båda skulle vara nöjda, fast pappa flyttade ändå bort till slut."

Emma Gloria Mustelin och hennes storebror Viggen stannar hemma när deras mamma reser bort. Till Rom, med Stora Skägget, om det nu är dit hon åker...

I skolan finns ärkeänglarna som vill skapa en vackrare värld genom att hjälpa dem som är fula, illaluktande, konstiga och tror att de är något. Men mitt i Emmas skolvardag finns övernaturliga krafter och de Levande Varslarna som är oberoende och opålitliga vistas och virvlar omkring i Storarummet. Överallt finns hål och sprickor, speglar eller dörrar som leder till den andra sidan. Emma Gloria kan gå över gränsen till den andra verkligheten, där hennes bästa vän Cecilia bor och där den iskalla Kalamara råder med sin varulvsflock. Men från och med nu är gränserna obevakade.

"Jag hör hur det droppar blod ur kranarna i köket och i badrummet, det droppar och sväller och rinner ut över golvet, blodet breder ut sig över tamburmattan och det grymma skrattet är på väg mot mig. Kalamara stiger ut ur garderoben."

En kapitelbok så andlöst spännande att den talar direkt till 10–15 åringarna, men så välskriven och psykologiskt suggestiv att den lika väl kan läsas av vuxna. Illustrerad med vinjetter av Christel Rönns.

Boken nominerades till Finlandia Junior 2006 med motiveringen:

"Henrika Andersson har gjort en veritabel djupdykning i beskrivningen av sin huvudpersons liv. I och för sig normala element, barnets tillvaro i skolans smågrymma gemenskap och ensamförsörjarfamiljens vardag, förhållandet till modern som reser bort, moderns manliga vän, farföräldrarna, den sportande brodern och den avlägsna fadern, har beskrivits ovanligt ymnigt. Samtidigt gestaltas en annan undermedveten och undanglidande verklighet.

Ur Emma Glorias perspektiv är de vuxnas liv absurt, ofta egoistiskt, dumt och komiskt - alltså mänskligt. Detta gör Henrika Andersson skarpsynt, men med en oemotståndlig värme och humor. Här finns en ovanlig känslornas dramaturgi. Det övergivna barnets rädslor och snubblande nödlögner i de vuxnas märkliga värld är säkert bekanta för den unga läsaren och hjälper den vuxna läsaren att minnas hur livet som barn verkligen var.

Christel Rönns har gett boken ett grafiskt uttryck som harmonierar med dess personliga karaktär. Spegeln på pärmen omgiven av en skrämmande rosentapet tänder omedelbart läsarens förväntningar."

"En mycket välskriven och övertygande fantasyberättelse med tänkvärt innehåll och levande personporträtt, en bra bok att återvända till."

Marie Louise Lindell, BTJ

"Henrika Andersson har ett starkt och välfungerande språk. Hon driver sin berättelse framåt i högt tempo, men med lämpliga andningspauser mellan spänningstopparna."

Erika Rönngård; Åbo Underrättelser

"Teatteriammattilaisen varmuudella Andersson rakentaa kohtauksia, jotka vangitsevat lukijan Emma Glorian matkakumppaniksi."

Maila-Katriina Tuominen, Aamulehti

"Jag älskade denhär boken och jag är vuxen. Man kan läsa den på flera plan. Storartat."

Sofia Torvalds, Kyrkpressen

"Henrika Andersson har gjort en insiktsfull och poetisk studie i den svåra konsten att växa upp och glida från barn till tonåring."

Anna-Maria Nordman, Vasabladet

"... en på många sätt beundransvärd debut i den besvärliga nästan-ungdomsgenren. ... Det här är en stark bok som balanserar kusligheten mot den psykologiska tolkningen genom en stadigt gestaltande realism i de yttre detaljerna och genom ett levande tätt språk."

Pia Ingström, Hufvudstadsbladet

"Språket är nyanserat och vackert och bjuder på många finurliga uttryck. Pärmen, layoutad av Christel Rönns, är otroligt vacker i sitt rosenmönster."



Susanne Ahlroth, Ny Tid

"Författaren inbjuder till en lek med orden, ibland skapas nya, ibland används de gamla i förnyade sammanhang och konstellationer. Hon kliver rakt in i barndomens ordvärld och skyggar inte inför finlandismer eller vardagsspråk, och tar hellre avstamp i den lekfulla, flödande språkvärlden, än i vuxenvärldens mera strikt konstruerade värld."

Camilla Lindberg, Västra Nyland