Sjunga

En Vaagebok om året, är det för mycket begärt? Det tycker inte vi på Trolltrumma. Denna gång har vi den stora glädjen att presentera Lars Amund Vaages senaste, den mångfaldigt rosade romanen "Syngja", som gav honom Bragepriset 2012. Peter Törnqvist har återigen översatt, med den äran.
Visa längre beskrivning

En Vaagebok om året, är det för mycket begärt? Det tycker inte vi på Trolltrumma. Denna gång har vi den stora glädjen att presentera Lars Amund Vaages senaste, den mångfaldigt rosade romanen "Syngja", som gav honom Bragepriset 2012. Peter Törnqvist har återigen översatt, med den äran.

"Vad skulle vi göra med barnet? Det kunde ingenting. Det ville ingenting. Ändå ville det allt, i en stor, öppen rörelse. Det ville och ville det som ingen kunde säga. Det sprang och sprang mot något ingen kunde se. Det flydde och flydde från det stumma i sig själv." (Ur "Sjunga")

"Sjunga" är en djupt personlig berättelse, smärtsam och vacker, om att leva med en dotter med autism. Romanen är ett försök att skriva hennes historia. Den åskådliggör det vanskliga i detta uppdrag, men också hur viktigt det är att förstå någon som inte låter sig förstås.

Några pressröster:

"Lars Amund Vaage har med Syngja skrevet en av sine såreste og vakreste romaner ...Tilnærming og tilpasning, nærhet og avstand, verdighet og respekt er nøkkelord som peker inn mot en kjerne i denne lavmælte, vakre romanen om vanskelige og ømfintlige forhold. Men det handler også om språkets muligheter til å forstå og gripe verden."

Hamar Arbeiderblad

"En hyllest til menneskets vesen, og til dets utilstrekkelighet og svakhet. Klokt, sårt og sjeldent godt skrevet."

Klassekampen

"Vaage har skrive om mange meir eller mindre 'galne' menneske, men aldri har han gjort det betre enn om si eiga dotter. Det er skrivekunst på aller øverste hylle."

Fædrelandsvennen

"Hjerteskjærende vakker, sårbar og vis roman om å være foreldre til et autistisk barn... Vaage har i flere bøker tematisert livserfaringer knyttet til normalitet og galskap, institusjonalisering og menneskeverd, men neppe mer personlig enn i denne romanen ... Romanen hopper i tid og sted, den kjemper med sitt eget stoff, men holdes likevel tett sammen av en manende, søkende, melodisk prosapoetisk stil. Vaages beste bok? Vanskelig å si. Men uten tvil den mest nakne. Skrevet uten sikkerhetsnett. Kanskje blir det også boken som bringer ham ut til et enda større publikum."

VG