Saknad : dikter ur sorgen

Diktsamlingen kan vara en bra present till någon som mist en partner. Den används i sorggrupper, bland annat inom Svenska Kyrkan.

Läsarröster: "Ang. den fina lilla sorgeboken så läste jag igenom den idag också och tårarna bara flödade! Precis som förra gången. Den griper tag i [...]
Visa längre beskrivning

Diktsamlingen kan vara en bra present till någon som mist en partner. Den används i sorggrupper, bland annat inom Svenska Kyrkan.

Läsarröster: "Ang. den fina lilla sorgeboken så läste jag igenom den idag också och tårarna bara flödade! Precis som förra gången. Den griper tag i en och är så fin."

" Ewa Åkerlinds diktsamling "Saknad" har jag läst flera gånger. Jag tycker mycket om den. Den är på något sätt så mitt prick. När jag läser den konfronteras jag med sorgen (ibland ganska starkt) och jag tror, att jag samtidigt bearbetar den just därför. Vore fint om även andra i samma situation kan få den"

Recensioner (utdrag):

" Alla som har förlorat någon måste ju ha ett hjärta av sten om de inte tänker på den sorgen när de läser dessa dikter."

"Döden är det ögonblick när någon trycker på slutarknappen och fotografiet tas. Sedan går inget att ändra, händelsen står där som den var och minnena är det som återstår. Ewa Åkerlinds dikter tar risker. Läser man dem för snabbt framstår de som banala. Därför rekommenderas tid. Läs varje rad långsamt och låt den sjunka in. Tänd gärna ett ljus. Det handlar inte om att försöka vara djup; det handlar om att försöka närma sig. Med finstämda och lågmälda ord som ändå härbärgerar stort raseri (här kan man ana ekon av Dylan Thomas berömda Do not go gentle into that good night / rage, rage against the dying of the light) skildrar Ewa känslor som inte borde kunna kläs i ord. Det kräver stort mod att våga dela med sig på det här sättet. Samlingen är vackert formgiven med omväxlande vit text på röd bakgrund och vice versa. Man får intrycket av att hålla i något stort som tar liten fysisk plats. Som livet, fast omvänt."

" Men den (dikten) som tog mest var "Du får gå nu". Den beskriver någon sorts vändpunkt, någon sorts förtröstan att livet kan levas ändå. Ibland måste man släppa taget och man får bara bestämma sig att leva på och det får gå. Ta fram näsduken, och om du läser den när du är i en sorgeperiod, ta fram tre. "

Läs en intervju med Ewa Åkerlind