SKÄRVOR UR DÅ

I korta prosadikter hämtar Sune Axelsson stoff från sin tidiga barndom i södra Småland. Det enkla, vardagsnära språket och barnets perspektiv är styrande. Samtidigt växer en berättelse fram om livet på landsbygden under förra seklets mitt.

Det är också en skildring av det vä [...]
Visa längre beskrivning

I korta prosadikter hämtar Sune Axelsson stoff från sin tidiga barndom i södra Småland. Det enkla, vardagsnära språket och barnets perspektiv är styrande. Samtidigt växer en berättelse fram om livet på landsbygden under förra seklets mitt.

Det är också en skildring av det växande barnets känslor, tankar, behov i en landsbygdsmiljö som inte längre finns men som många fortfarande har starka minnen av.

Sune Axelsson är född 1940. Efter studier i Göteborg bosatte han sig i Linköping, där han verkat som forskare. Sedan 1993 skriver han också dikter, noveller, essäer och kulturartiklar, varav flertalet har publicerats i ÖC, DN eller SvD.

Kerstin Vinterhed citerade dikten ”Något mjukt” i en DN-krönika (2007) om lyrikens starkt skiftande uttrycksformer: "En vardagsdikt av Sune Axelsson att lägga bredvid Pia Tafdrups väldiga dyningar ..."

Arne Säll, BTJ: Han skriver om gårdens olika sysslor från skörd till tröskning med målande interiörer från lagård, magasin och vagnslider ...Han efterlyser en förlorad gemenskap "i miljonprogrammets spår... Vår tid odlar ensamheten. Från silverskeden till den grå stenen". Det finns ett stråk av saknad mellan raderna i denna ömsinta barndomsskildring, skriven på ett språk som bör kunna förstås av vitt skilda läsargrupper.

BOKSYNT: "Sune Axelssons dikter ur Skärvor ur då tycker jag om. De är vardagsnära, vackra och så mjuka. Jag rekommenderar dem varmt!”