Dikter i Grönköpings Veckoblad

Gunnar Ekelöf var en återkommande medarbetare i Grönköpings Veckoblad under slutet av 1940-talet och det tidiga 1950-talet. I sina alster i tidningen - flertalet publicerade under signaturen A:lfr-d V:stl-nd - ger han uttryck åt en hittills okänd sida av författarskapet. I inledningen diskute [...]
Visa längre beskrivning

Gunnar Ekelöf var en återkommande medarbetare i Grönköpings Veckoblad under slutet av 1940-talet och det tidiga 1950-talet. I sina alster i tidningen - flertalet publicerade under signaturen A:lfr-d V:stl-nd - ger han uttryck åt en hittills okänd sida av författarskapet. I inledningen diskuterar Daniel Möller, bokens redaktör, Ekelöfs motiv och avsikter med sina bidrag i veckobladet. Möller uppmärksammar även en Desperatistisk sonett och ytterligare tre dikter som tidigare aldrig kunnat attribueras till Ekelöf. Det står klart att det Gunnar Ekelöf ägnar sig åt i Grönköpings Veckoblad pekar fram mot den nyskapande diktsamlingen Strountes (1955). I pekoralpastischen såg han bland annat en litteraturkritisk potential. Genom att skriva dåliga dikter och antipoesi - dikter med avsiktliga dissonanser, absurda fraser och sarkastiska vändningar - kunde Ekelöf i veckobladet rikta kritik mot 40-talisterna och deras många epigoner. Daniel Möller är forskare i litteraturvetenskap vid Lunds universitet och sedan tio år ledamot av Gunnar Ekelöf-sällskapets styrelse. Senast gav han - tillsammans med Niklas Schiöler - ut antologin Svensk poesi (Albert Bonniers Förlag, 2016).