NÄR LIVET STANNAR

" När vi fick beskedet att Jennie var ett speciellt barn letade jag efter litteratur. Jag ville läsa hur andra gjort, hur andra orkat och så vidare, men jag hittade väldigt lite. Jag hoppas att denna bok ska komma att betyda något för någon annan, förhoppningsvis ge lite styrka, för även o [...]
Visa längre beskrivning

" När vi fick beskedet att Jennie var ett speciellt barn letade jag efter litteratur. Jag ville läsa hur andra gjort, hur andra orkat och så vidare, men jag hittade väldigt lite. Jag hoppas att denna bok ska komma att betyda något för någon annan, förhoppningsvis ge lite styrka, för även om livet stannar ibland så går det vidare. Jag hoppas den skall läsas av människor som ska jobba eller jobbar inom vård och omsorg. De kommer att stöta på fler ovanliga barn och oroliga och besvärliga mammor."

Så skriver Anette Stoltz i inledningen till boken där hon berättar om 11 år och 338 dagar med dottern Jennie som föddes med ett mycket ovanligt kromosomfel.

Efterord har skrivits av professor Göran Annerén, Akademiska Sjukhuset i Uppsala.

"Anette Stoltz har skrivit en bok som konkret målar upp en vardag fylld av vård av och ständig oro för ett litet barn. Det är inte ett pretentiöst mästerverk, utan en enkel och gripande historia som drar med mig rakt in i familjen Stoltz värld och lämnar kvar väl ingraverade spår i mig."

Föräldrakraft

"När livet stannar är från början till slut en bok om människovärde och om den kärlek som Jennie väcker och fördjupar genom att finnas till. (...) En styrka i boken är att vi, i likhet med Jennie och hennes familj, då och då får vila i upplevelse av härliga sommardagar, i goda kontakter med professionell personal, i erbjudanden om trygg avlösning. Då blir möjligheterna många fler än hindren… (...) Till sist: Det finns en fin bok i boken. Den handlar om lillebror Ludvig från hans födelse till Jennies död. En stark beskrivning av syskonrelationer – en liten kille kan också vara mentor för vuxna beslutsfattare inom vård och omsorg."

UNIK, FUB:s tidning, nr 4/2005

Recension av När livet stannar

Jag hörde talas om Anettes bok genom "Näckis" (barn och ungdomshabiliteringen Näckrosen, i Eskilstuna) där både jag och Jennie har varit inskrivna. Boken rekommenderades både till mig och en mamma till en liten tjej. Jag fastnade i boken direkt och kunde inte släppa den. Jag ville läsa mer när boken var slut. Jag ville veta mer om Jennie.

Jag lärde aldrig känna Jennie personligen men boken får mig att vilja bli "en i familjen". Anette berättar om Jennie på ett sätt som om det känns att jag ibland sitter tillsammans Anette och Jennie, och Anette ger mig en instruktion i hur jag ska sköta om Jennie, hennes hjälpmedel, mediciner osv. Jag vill bli "delaktig" i Jennies liv, när jag läser, lära känna henne och leka med henne på hennes villkor. Jag vill bli en del av Jennies liv helt enkelt, sitta och mysa med henne, följa med henne till skolan m.m.

Nu blev det ju aldrig så eftersom Jennie levde ett väldigt kort liv tillsammans med oss på jorden. Jag får nöja mig med att ha fått "kontakt" med Jennie genom boken. Jennie verkar vara en mycket go' liten tjej trots sina begränsningar. Hade jag lärt känna Jennie, hade jag koncentrerat mig på att lära känna människan-Jennie och inte allt det sjuka och hjälpmedelen runtomkring henne.

Jennie och en kompis (som också gått bort) har lärt mig mycket. Gravt handikappade människor har också en insida som väldigt få vill se, och ta till sig. Vi har mycket att lära av dessa människor (i detta fall, menar jag barn).

Boken tar upp mycket om bemötande. Jennie har fått ett bra bemötande på många ställen men inte överallt. Varför bemöta ett barn som Jennie sämre, bara för att hon råkade vara lite annorlunda? Hon hade ju tankar och känslor precis som vem som helst.

Jag har skrattat och gråtit mig genom boken om Jennie. Alla som arbetar inom skolan, korttidshem, vården, m.fl. men också privatpersoner borde läsa denna bok. Får jag bestämma ska det vara obligatorisk läsning på denna bok.

Tack Anette för en underbar bok. Du är bara bäst! Kul att jag fick komma i kontakt med dig. Ett speciellt tack till Jennie som har gett Anette denna chans att fått skriva en bok om ett barn som inte var som alla andra och som ger en gränslös kärlek till sin omgivning.

Många kramar från Iza