Den sista människan

"Men döden kommer inte när den olycklige önskar sig den. Jag hade nyligen återhämtat mig från en dödlig sjukdom, och mitt blod hade aldrig flutit i en så jämn ström, livet hade aldrig fyllt mina lemmar så som nu. Jag kände att min död måste vara frivillig, samtidigt som jag tänkte att [...]
Visa längre beskrivning

"Men döden kommer inte när den olycklige önskar sig den. Jag hade nyligen återhämtat mig från en dödlig sjukdom, och mitt blod hade aldrig flutit i en så jämn ström, livet hade aldrig fyllt mina lemmar så som nu. Jag kände att min död måste vara frivillig, samtidigt som jag tänkte att inget vore mer naturligt än att dö av hunger i denna dödlighetens kammare, där jag försatts till de dödas värld och var vid sidan av mitt livs hopp, som jag nu förlorat."

En av Storbritanniens största författare genom tiderna, Mary Shelley, skrev denna gotiska klassiker 1826, efter att hennes make, Percy Bysshe Shelley, omkommit i en drunkningsolycka. Medan Frankensteinär hennes mest kända roman, brukar Den sista människananses vara hennes mest genomarbetade och bästa roman.

Detta är en bok som är skrämmande aktuell; här skildras mänsklighetens sista tid under utrotning i en världsomfattande pest, samhället bryts samman och slutligen står Den sista människanensam kvar.

Ur fil. dr. Maria Löfgrens efterord:

Med den utplånande pesten får ’Den sista människan’ visserligen en övervägande dyster karaktär. Att följa med på Lionel Verneys resa är en stundtals mycket sorgsen och melankolisk läsupplevelse. Men någonstans i bakgrunden strömmar också hela tiden de värden som romanen menar gör mänskligt liv meningsfullt och skänker skapelsen sin glans - konsten, kärleken och fantasin. Det gäller bara att inte glömma, och om detta vill berättelsen och dess tillkomsthistoria ytterst påminna. Kärleken är den kraft som gör det möjligt att överleva i en värld utan gud.

Översättningen är gjord av Erik Carlquist.