Jobb

Jobb. Försök att få syn på arbetsordningen kan kanske bäst beskrivas som en reseskildring från den kontinent som är arbetets. Det är på ett och samma gång mycket bekant och främmande land. Där finns både egna erfarenheter och andras bilder, välkända berättelser och auktoritära påbu [...]
Visa längre beskrivning

Jobb. Försök att få syn på arbetsordningen kan kanske bäst beskrivas som en reseskildring från den kontinent som är arbetets. Det är på ett och samma gång mycket bekant och främmande land. Där finns både egna erfarenheter och andras bilder, välkända berättelser och auktoritära påbud, vetenskaplig expertis och journalistiska speglingar, mer eller mindre flytande traditioner och institutionell makt av avsevärd tyngd.


Med utgångspunkt i samtal med förvärvsarbetande, arbetslösa och experter - men också genom otaliga nedslag i konst och litteratur, teveprogram och mediala utspel (i vilka såväl Micael Bindefeld som Mona Sahlin spelar framträdande roller) - försöker författaren få syn på arbetsordningen, samhällets mest bärande fundament.


På tröskeln till det tredje årtusendet rasar en global strid kring vad arbete är och bör vara. Den striden innefattar en kamp om demokratins framtid. Efter kommunismens fall och inträdet i Europeiska Unionen, kapitalismens tilltagande globalisering och de liberala demokratiernas växande legitimitetsproblem, kan frågan om arbetsordningen inte reduceras till en teknisk uppgift för experter och politiker.


Arbetsordningen är ett jobb för alla.





"...Vi gruvarbetare vågar säga vad vi tycker. Vi har vågat protestera oavsett vad som har varit p tapeten. Nog har vi lagt vra spr i arbetarrÜrelsens historia, det har vi gjort. Strejken var enormt stor. Jag fÜddes just d s jag hann inte vara med, men man har ju hÜrt..."


(ur Gruvarbetarens berättelse)





"Förtrycket visar sig i förbrukningen av deodorant. Hajar du? Jag tänker inte "ställa upp" och "engagera mig" i den betydelsen som orden har i dagligt tal - aldrig i helvete! Jag engagerar mig därför att jag är engagerad där jag vill engagera mig själv. Jag tar mig den friheten. Ändå blir det så att jag spelar med hela tiden, och bÜrjar svettas. Men jag kèmpar med det, jag kèmpar med det..."


(ur Folkhögskolelärarens berättelse)





"...Vi har en jättebra gemenskap. Vi har ju ingen chef om man säger så, vi har försökt få bort det. Jag känner inte att jag har liksom nån över mig som kollar mig hela tiden. "Du ska göra det och det eller du har gjort fel här" eller nnting snthèrnt... Vi har VD men... det èr inte att dom èr hÜgre utan dom har en annan arbetsuppgift..."


(ur Webbdesignerns berättelse)





Michael Löfgren är kritiker och frilansjournalist, verksam bl a i Dagens Nyheter.