Mordbyn

»Gastkramande läsning.«

Dagens Nyheter

»Här har svenska deckarförfattare något att lära sig.«

Magnus Utvik, Gomorgon Sverige

»Jag älskar deckare och det här är en av de bästa jag någonsin läst.«

Anya Kontor, Gokväll, SVT

»Det är så gastkramande!«

C-G Karlsson, Gokväll, SVT

Tyskland, den kalla våren 1955. En händelse skakar bygemenskapen i Einhausen, där livet just tycks ha återgått till det normala efter krigets fasor. Men det förflutna vilar tungt över den till synes idylliska orten, och en dag kommer åttaåriga Marianne inte till skolan. Inte heller på söndagen ser man till flickan eller familjen i kyrkan. Ryktet säger att allt inte står rätt till på den avsides belägna gården Tannöd.

»Man ska lyssna på de gamla«, menar prästens kokerska. »Jag såg Lucifer själv stå i skogsbrynet den dagen, sanna mina ord. Och inte blev jag förvånad.«

Andrea Maria Schenkels flerfaldigt prisbelönta debutbok Mordbyn baserar sig på en verklig händelse och gjorde sensation när den utkom i Tyskland 2006. Den hyllades av såväl kritiker som läsare och toppade de tyska bästsäljarlistorna. I dag är den under översättning till ett tjugotal språk och håller på att filmatiseras.

KRITIKERRÖSTER

»Suverän deckardebut om klassiskt mordfall... Det är inte lätt att säga vad det är som gör den tyska författaren Andrea Maria Schenkels deckar debut "Mordbyn" till en sådan gastkramande läsning... Först på slutet börjar man ana ett sammanhang bakom den dolt förtryckande atmosfären, den frätande tragiken i byn. Och ändå är det som om alla röster gäckar läsaren med sina smärtsamma, mot stridiga frågor. Det säger något om hur sinnrikt sammanflätad boken är.« Per Landin, Dagens Nyheter » utöver det brutala mordet på en hel familj huvudsakligen [är] det överraskande slutet som förenar Schenkels bok med deckargenren. För i mångt och mycket har det samtidigt blivit en mycket litterär skapelse. Bokens styrka ligger i att den så fenomenalt lyckas frammana stämningar som lika väl kunde användas för att skildra en existentiell belägenhet på tillvarons botten. Ljusglimtarna är få i den här berättelsen. För det mesta råder halvdunkel, dis eller mörker. Schenkel har alltid nära till den värld där mardrömmar utspelas.«

Bo-Ingvar Kollberg, Upsala Nya Tidning