Militärmusik

»Trots min ungdom hade jag lyckats ackumulera allt negativt som var möjligt för en sovjetmedborgare. Jag var ingen riktig ryss, eftersom det stod jude i mitt pass, ingen Komsomolmedlem, lite av en hippie och en passiv dissident. Jag drack alkohol med okända och försökte, så fort det gavs en m [...]
Visa längre beskrivning

»Trots min ungdom hade jag lyckats ackumulera allt negativt som var möjligt för en sovjetmedborgare. Jag var ingen riktig ryss, eftersom det stod jude i mitt pass, ingen Komsomolmedlem, lite av en hippie och en passiv dissident. Jag drack alkohol med okända och försökte, så fort det gavs en möjlighet, tjäna svarta pengar. Kort sagt: ingen dålig början.«

Vladimir Kaminer

Här introduceras den ryske författaren Vladimir Kaminer, sedan 1990 bosatt i Berlin. Han har på kort tid blivit en av Tysklands mest lästa författare. Med halsbrytande humor och stor charm skildrar han sin uppväxt som outsider i Sovjetunionen på 1980-talet. Koreografer och psykopater, dåliga poeter och småväxta rockstjärnor, suputer och homosexuella officerare alla möter man i Militärmusik.

PRESSRÖSTER

»Kaminer är fullständigt lysande i sin genre, i det lite kåserande korta formatet. Så jävla roligt kan det ju inte ha varit i Sovjetunionen Jag har inte skrattat så mycket på länge.«

Katarina Wikars, Kulturnytt, P1

»Militärmusik är en sorts sovjetisk POPULÄRMUSIK FRÅN VITTULA.«

Inga-Lina Lindqvist, Aftonbladet

»Kaminers hemlighet är den milda satiren. Han är en normalitetens Candide.«

Die Welt

»Vladimir Kaminer ställer en säker diagnos på sitt forna hemland. Han kan samtidigt konsten att underhålla. Texten rymmer många komiska poänger mitt i svärtan. Satiren är frisk och bitande. Några stycken bär också en symbolisk laddning som leder tankar till sovjetisk 20-talslitteratur.«

Gert-Ove Fridlund, Hallandsposten

»Det är efteråt den kommer: den krypande sorgen över hur många människors chanser till ett lyckligt liv som Sovjetunionen (bokstavligen) slog sönder. Men också hoppet - hur mänsklig värme och överlevnadsinstinkt, alltid och överallt, skapar mikrosystem dit diktaturens kalla fingrar aldrig når in.«

Niklas Wahlöf, Dagens Nyheter

»Det kan ju inte ha varit så urkul i verklighetens Sovjetunionen men när författaren kåserar över sin ryska barndom, han är född 1967, så får man sig ett gott skratt. Man kunde tidigt ana att Kaminer skulle bli författare eftersom han bluffade redan som barn! Han ställde upp i tävlingar, diktuppläsningar och annat och blev ofta diskvalificerad pga av att han ljög. Han ljög hela tiden, om allt, och även om det ofta var underhållande så blev det också problem. Inte minst när han rapporterade om nyheter på skollektionerna. I den sista rapporten han skickade in hittade han på att Zimbabwe förklarat Sovjet i krig och då blev läraren galen och han fick inte vara med i ungdomsförbundet. Kaminer som var jude och socialt annorlunda var därmed utanför systemet. Men hade inga problem med det. Han tyckte det var toppen!«

Lovisa Lönnebo, SVT Gokväll

»Hans humor kan vara drastisk som Mel Brooks, men bakom det lätt forcerade finns den sorg som redan barnet kände, då det genomskådade de »hjältar« som världen firade. Humorn blir ett sätt att upprätta en egen instans i en förljugen värld.«

Göran Lundstedt, Sydsvenskan