Min mamma hade många inneboende

Sols mamma är inte som andra.Hon hyr ut rum till utlänningar som kommit till Sverige och Stockholm för att jobba. Industrin går som smort och i hamnen finns alltid arbete. Italienare, jugoslaver och finnar avlöser varandra som inneboende.I familjens kök samlas de och kan berätta de mest otrol [...]
Visa längre beskrivning

Sols mamma är inte som andra.Hon hyr ut rum till utlänningar som kommit till Sverige och Stockholm för att jobba. Industrin går som smort och i hamnen finns alltid arbete. Italienare, jugoslaver och finnar avlöser varandra som inneboende.I familjens kök samlas de och kan berätta de mest otroliga historier för den snart tonåriga flickan. Det lindrar hennes saknad efter den pappa som prövar äventyret på annat håll.Innan atombomben släcker ut allt liv vill Sol hinna älska. Först drömmer hon om spanjoren herr Lorca, som just flyttat in. Sedan när han packat sina väskor driver Sols längtan henne vidare till Stadsgårdskajen där en brittisk kryssare just lagt till  OM FÖRFATTARENLena Kallenberg är författare. Hon har skrivit ett fyrtiotal böcker. De ­senaste romanerna är Södermorsor (2010) och Farmors son (2014). För sina Stockholmskild­ringar har hon kallats kvinnornas Fogelström . Hon har tilldelats ­bland annat Svenska Pens Bernspris, Martin Koch-sällskapets pris och Stig Sjödinpriset. FRÄMLINGEN PÅ SKÅNEGATAN
En främmande man kom promenerande i Skånegatans ­upp­förslut, han höll en ovanligt rask takt som om han deltog i en militär­parad. Han var kort i rocken och den ­något haltande gången drog till sig uppmärksamhet. En av mina kamrater fällde en kommentar om håret, det krusigt svarta som skvallrade om att mannen inte var svensk. Den främmande saktade in i höjd med de skamfilade kåkarna som hukade på rad, skärskådade för ett ögonblick den öppna platsen och klev fram till vatten­automaten. Snart spelade vatten­strålen decimeterhög i hans mun. Han drack utstuderat länge med händerna på ryggen och avslutade det hela med ett belåtet frustande. Han tittade upp med ett soligt leende och vinkade åt oss. Leken stannade av. Vi utbytte menande blickar och en osäker stämning infann sig. En småunge som besvarade hälsningen spontant fick en åthutning och blev omedelbart av med pyramiden av stenkulor. Att strunta i främmande gubbar var en oskriven regel lika enkel som att skåda sin egen navel genom bottnen på en tomflaska.Främlingen anlände i det överjordiska stekosets timme. Det var under den vattensjuka våren 1961 som hela tillvaron kom i gungning.