Branddammsungen

Efter debuten med Prästgårdskatten har Karin Stridh sedan slutet av 1999 arbetat heltid som författare.Hennes skrivlust väcktes tidigt och första artikeln publicerades i en dagstidning när hon var 13 år. Att bli journalist var självklart för henne. Under årens lopp har hon arbetat på dags [...]
Visa längre beskrivning

Efter debuten med Prästgårdskatten har Karin Stridh sedan slutet av 1999 arbetat heltid som författare.Hennes skrivlust väcktes tidigt och första artikeln publicerades i en dagstidning när hon var 13 år. Att bli journalist var självklart för henne. Under årens lopp har hon arbetat på dagstidningar i Västmanland och Värmland samt på två facktidningar i Västerås.Från Filipstads Tidning kom hon 1983 till Svenska kyrkan i Göteborgs stift som informationssekreterare. Där var hon bland annat redaktör för två tidskrifter.Från 1964 har hon under signaturen Kaka skrivit minst ett kåseri i veckan i Filipstads Tidning och gör så fortfarande.Hon är idag med familjen åter bosatt i västmanländska Norberg. Där föddes hon under andra världskriget på Uno Johanssons boktryckeri (idag ombyggt till tvålfabrik) och där kände hon först doften av trycksvärta.Branddammsungen är Karin Strids sjätte roman ? och hennes hjärtebarn. I verkliga livet mötte hon den lilla flickan redan före romandebuten 1999, fick en märklig historia berättad för sig och har sedan dess inte kunnat glömma flickan.När författarens femte roman, Grisar klättrar inte i träd, hade utkommit 2005, drabbades Karin av skrivkramp. Men den lilla flickan släppte inte taget och Karin Stridh började skriva igen.Hon säger själv om Branddammsungen:?Romanen handlar om Joanna, hennes älskade pappa och bröderna. De bor i en utrotningshotad by på 60:e breddgraden. Som så många andra barn är Joanna osedd, osynlig. Det kompenseras av att hon hör människors tankar ? inte så lämpligt när man nyss blivit tonåring.Jag vill berätta om Joanna och hennes fattiga familj, kärleksfulla och lyckliga, samt om människorna som lever där vid Kvickrotsvägen och vägrar att låta sig dras upp med rötterna.Budskapet med romanen? Vi måste börja se varandra igen!?