Postjakter, vevslupar och luftseglare

Postjakttrafiken till och från kontinenten har mycket gamla anor.Resorna mellan Skåne och Tyskland över Östersjön var ofta besvärligaoch ibland kunde överfarten ta flera dygn. Vevslupstrafiken runtStockholms vatten inleddes på 1820-talet, och de små farkosternahanterades oftast av dalkullor [...]
Visa längre beskrivning

Postjakttrafiken till och från kontinenten har mycket gamla anor.Resorna mellan Skåne och Tyskland över Östersjön var ofta besvärligaoch ibland kunde överfarten ta flera dygn. Vevslupstrafiken runtStockholms vatten inleddes på 1820-talet, och de små farkosternahanterades oftast av dalkullor, som vandrat ned till huvudstaden föratt få försörjning. Denna lokala företeelse var tämligen unik ute iEuropa, och utländska resebeskrivningar från Sverige innehållerofta utförliga berättelser kring vevslupstrafiken, dalkullornas klädseloch uppförande som särdeles märkvärdigt.Assessor Johan Paul Juringius var en person som ansåg att denbegynnande ångbåtstrafiken i början av 1820-talet inte hade någonframtid. I stället experimenterade han med egna konstruerade farkostersom framdrevs medelst ett av honom uppfunnet trampkors.Under historien har kölden under vissa vintrar varit mycketsträng. Berättelser om dessa kalla år har levt kvar i folks minnen,och i boken berättas om äventyrliga och direkt livsfarliga vandringaröver det isbelagda Öresund.Luftballongen uppfanns i slutet av 1700-talet och ganska snartuppstod som ren underhållning uppstigningar med allehanda konsteri luften. På sommaren 1891 kom en rysk yngling till Stockholmoch utförde uppstigningar från Mosebacke Etablissement. Efterendast några uppstigningar gick det överstyr och luftseglaren VictorRolla gick en hastig död till mötes. Detta berörde hela Stockholmoch kortegen genom staden och begravningen blev statsmannamässig.