ensamheten värst

Dagboksanteckningar från en hemmafrus ålderdom."Ska ringa kommunen imorgon, 
hoppas på hjälp, finns ingen att leja, 
hur ska jag göra, 
hjälp mej."Siri Johansson, född 1918, levde som hemmafru i ångermanländska bruksorten Husum. När hennes make dör 1990 började hon skriva dag [...]
Visa längre beskrivning

Dagboksanteckningar från en hemmafrus ålderdom."Ska ringa kommunen imorgon, 
hoppas på hjälp, finns ingen att leja, 
hur ska jag göra, 
hjälp mej."Siri Johansson, född 1918, levde som hemmafru i ångermanländska bruksorten Husum. När hennes make dör 1990 började hon skriva dagbok, kanske som ett sätt att fylla tomrummet som uppstått. Hon skrev dagligen under sina 20 sista år i livet. Dagboksanteckningarna är sammanställda av sonen och konstnären Sven Teglund, som också skrivit förord och illustrerat boken. Ålderdomen och dess vardag skildras i vemodiga stycken som:"3 gr varmt, värsta storm, 40 sekundmeter, halka, 
källardörren och altangrinden blåste ner och bara slog
ensam hela dagen
TV 2 fungerade inte
rädd!"Vi får en bild av hur livet ser ut för en helt vanlig äldre dam i 90- och 00-talets Sverige, med inblickar i ensamhetskänslor, äldrevård och servicehus, läkarbesök, närstående dödsfall och den eviga längtan efter att barnen och barnbarnen ska komma på besök.