Utanför hegemonin

Hur säkras reproduktionen av produktionsförhållandena?frågade Louis Althusser i essän Ideologi och ideologiska stats-apparater. Frågan, vars preliminära svar inrymdes i titeln, kan också ställas: på vilka vägar fås människor att förlika sig meden makt vars yttringar de i så stor utstr [...]
Visa längre beskrivning

Hur säkras reproduktionen av produktionsförhållandena?frågade Louis Althusser i essän Ideologi och ideologiska stats-apparater. Frågan, vars preliminära svar inrymdes i titeln, kan också ställas: på vilka vägar fås människor att förlika sig meden makt vars yttringar de i så stor utsträckning ogillar?I sin essä skisserar Althusser ett ideologibegrepp som vida passerar föreställningar om "falskt medvetande". Det är inte för att människorna lurats att tro på maktens myter som de accepterar att leva under den. Myterna finns förvisso där: om friheten i det liberala marknadssamhället, om lyckan i konsumtionen och om den befintliga demokratin som fullständigt folk-styre. Men de verkar inte genom egen övertalningsförmåga utan genom att makten även är makt att inom "apparater" tala till, med Althussers uttryck interpellera individerna som subjekt: hålla fast dem i mottagarpositionen, i stor utsträckning via det omedvetna få dem att känna sig träffade av och känna igen sig i talet, ofrivilligt svara - ja, det är jag, det är mig myterna handlar om. Vad ideologin i första hand maskerar är sin egen praktik, hur individen interpelleras för att 'helt på egen hand' utföra sin underkastelses gester och handlingar. Althussers teori skiljer från andra uppfattningar om ideologin inte minst genom sättet att kommentera skillnaderna. Den säger att konventionell ideologikritik själv är ideologisk i den preciserade bemärkelsen. Att nöja sig med att "avslöja myterna" och att mot en ideologis yttringar ställa en "alternativideologi" är utåt overksamt men däremot exempel på internideologisk praktik, sätt att inom en egenskapad ideologisk apparat som radikal leva den egna underordningen. Althusser stannade i en ganska pessimistisk bild av hur ekonomiska, politiska och ideologiska apparater konsoliderar var-andra till ett system till synes utan utsida. I föreliggande essädiskuteras möjligheterna av kritik som inte snärjs i det kritiserade och som i själva utpekandet av hegemonin och dess verkningssätt inrättar en position belägen på utsidan.