Språk och oförnuft

Konstnärer avkrävs i allt högre uträckning ett förnuftigt förhållande till skapandet. I mötet med utbildning, forskning och ansökningar tvingas konstnärer att reflektera, referera och beskriva sina verksamheter. Den kunskapsteoretiska apparat som de därmed påtvingas är hämtad från fil [...]
Visa längre beskrivning

Konstnärer avkrävs i allt högre uträckning ett förnuftigt förhållande till skapandet. I mötet med utbildning, forskning och ansökningar tvingas konstnärer att reflektera, referera och beskriva sina verksamheter. Den kunskapsteoretiska apparat som de därmed påtvingas är hämtad från filosofins och vetenskapernas traditioner, samma traditioner som ofta definierat sin förnuftighet gentemot just konstens oförnuft. Här finns ett dilemma, som denna bok försöker närma sig genom att pröva en kunskapsteoretisk begreppsbildning med utgångspunkt inte i förnuftets, utan i konsternas traditioner, språk och praktiker. Att veta, kunna, förmedla och förändra ? vad innebär det i ljuset av konstens traditioner, praktiker och perspektiv? I denna tredje antologi under rubriken »Konstens kunskap, kunskapens konst« möter vi filosofen och professorn i retorik Mats Rosengren, författaren Helena Granström, komponisten Lars-Gunnar Bodin, konstnärerna Loulou Cherinet och Åsa Elieson samt översättaren, skriftställaren och lingvisten John Swedenmark, som alla med var sina utgångspunkter tänker över villkoren för konstens kunskapande.