Mot slocknande solar

"Människorna kunde snart övertyga sig om att titaninvånarna varken behövde vila eller sömn: de gick aldrig och lade sig och livet på deras planet gick i ett. Tydligen var det den okända gas vi talat om som gav dem de krafter människorna måste skaffa sig genom sömn. Men inte heller människ [...]
Visa längre beskrivning

"Människorna kunde snart övertyga sig om att titaninvånarna varken behövde vila eller sömn: de gick aldrig och lade sig och livet på deras planet gick i ett. Tydligen var det den okända gas vi talat om som gav dem de krafter människorna måste skaffa sig genom sömn. Men inte heller människorna kände i denna luft någon lust att lägga sig och sova. Tvärtom var de ovanligt pigga hela tiden. 'Det är verkligen fint uttänkt', sade direktör Hardman. 'Tänk så mycket tid vi människor förlorar på att äta och sova och vila...! Här kan man ju arbeta tjugofyra timmar om dygnet medan man på jorden inte duger någonting till efter sju-åtta timmars arbete...'"

När John Stuart får chansen att återigen bege sig ut på rymdresa med sina vänner är han inte sen att ta chansen. Denna gång beger man sig än längre väck från jorden, mot solsystemets utkant - där man under resans gång finner de mest fantastiska ting.

Vladimir Semitjovs roman Mot slocknande solar publicerades ursprungligen 1937. Boken ingår i Affronts serie "Svensk SF från förr" där äldre svensk fantastisk litteratur ges ut i digitalt format. Boken är en uppföljare till 43.000.000 mil i världsrymden.