Sandra vill bli jockey

Min mormor brukar säga att man ska följa sin stjärna. Om det finns nånting som man verkligen vill, så ska man göra det. Jag har upptäckt att det finns många vuxna som aldrig vågade gör det som de längtade efter. Sen när det var för sent, ångrade de sig. Jag tänker inte bli en av dem. [...]
Visa längre beskrivning

Min mormor brukar säga att man ska följa sin stjärna. Om det finns nånting som man verkligen vill, så ska man göra det. Jag har upptäckt att det finns många vuxna som aldrig vågade gör det som de längtade efter. Sen när det var för sent, ångrade de sig. Jag tänker inte bli en av dem. Jag ska bli jockey.

Här är en recension, läs fler på författarens hemsida: www.heddibockman.com

Lars Rask, BTJ 2003:

Hästuppfödaren och galopptränaren Heddi Böckman, som 1995 debuterade i hästboksgenren med ?Sandras ponny?, publicerar nu sin åttonde bok om Sandra och hennes häst Vildros. Huvudpersonen, som i debutboken var tretton år, har blivit femton och siktar mot en karriär som jockey. Liksom de föregående böckerna i serien handlar denna bok mest om hästkapplöpningar och arbetet i stallet, men även om kamrat- och föräldrarelationer. Sandras pojkvän Peter har en biroll i boken. Sabotage mot Sandras tävlingsridning förekommer, i bokens sista kapitel avslöjas den skyldige. Språket är enkelt och lättflytande, men författaren förutsätter att läsaren behärskar hästskötselns och ridsportens facktermer. Med sin enastående sakkunskap och sin förmåga att lättfattligt till den unge läsaren förmedla sina gedigna yrkeserfarenheter, invävda i en fängslande berättelse, är Heddi Böckman en av genrens främsta svenska företrädare, vilket denna bok bekräftar. Läsaren får också i denna lärorika bok mycken livsvisdom på köpet.