Vasadöttrarna

»En fängslande läsning.« Dagens Nyheter Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet. Så hette Gustav Vasas fem döttrar. De har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att berättas. Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen skildrar här livet som [...]
Visa längre beskrivning

»En fängslande läsning.« Dagens Nyheter Katarina, Cecilia, Anna, Sofia och Elisabet. Så hette Gustav Vasas fem döttrar. De har länge levt i skuggan av sina bröder men har spännande livsöden som är väl värda att berättas. Idéhistorikern Karin Tegenborg Falkdalen skildrar här livet som prinsessa under 1500-talet, en svunnen tid då det nyblivna kungariket Sverige kämpade för ett erkännande i Europa. Mästerligt berättar hon om hur Gustav Vasas döttrar växte upp i all tänkbar lyx men hur deras värld samtidigt var genomsyrad av både svår nöd och en bitter, våldsam maktkamp som satte syskonkärleken på prov. Gustav Vasa, som hade nio barn som uppnådde vuxen ålder, ansågs särdeles lycklig. Monarkin och Vasadynastins framtid låg nämligen i den egna familjens överlevnad. Han hade fyra söner som säkrade tronföljden och fem döttrar som genom goda giftermål skulle hjälpa till i dynastins alliansbyggande. Prinsessorna uppmanades att ta varje tillfälle i akt att arbeta för rikets bästa. Läsaren får genom boken en god inblick i en prinsessas liv under 1500-talet, ett liv fyllt av politik, maktkamper, intriger, godsdrift, äktenskapsproblem och ekonomiska svårigheter. Deras levnadsöden visar att man inte kunde ta något för givet även om man som i Katarinas, Cecilias, Annas, Sofias och Elisabets fall var dotter till en kung. Pressröster: »En fängslande läsning, dels för att boken tecknar landets och familjens historia ur en ovanlig vinkel, dels för att den så tydligt fångar de djupt motsägelsefulla krav som ställdes på kvinnor med makt. Å ena sidan förväntades de vara fromma, blygsamma och undergivna sina makar. Å andra sidan hårdföra slottsförvaltare som kunde styra med tjänare och behärska räkenskaper. Så var de flesta sessorna inga våp heller. Egensinnigast, och den roligaste bekantskapen, är utan tvivel den näst äldsta, Cecilia, som redan vid tjugo ställde till med skandal strax efter systerns bröllop när brudgummens bror ertappades med byxorna nere i hennes sovgemak.» Dagens Nyheter »En bok som svensk historieskrivning har behövt» Arvika Nyheter »I den här mycket intressanta och välskrivna boken, som till största delen bygger på samtida korrespondens, berättas om [prinsessornas] liv, deras roller som bortgifta kungadöttrar, deras ekonomiska bekymmer och de politiska konflikter de var inblandade i. Boken är den första som skildrar vasadöttrarnas historia och fyller därmed en lucka i vår historiska litteratur.» BTJ