Koreografier

De senaste två decenniernas diskussion om dans och koreografi har alstrat en kritisk och analytisk litteratur som i grunden skakat om alla de kategorier vi ärvt från det som, med ett förvisso diffust begrepp, kunde kallas för den »moderna dansen«. I mångt och mycket löper denna utveckling p [...]
Visa längre beskrivning

De senaste två decenniernas diskussion om dans och koreografi har alstrat en kritisk och analytisk litteratur som i grunden skakat om alla de kategorier vi ärvt från det som, med ett förvisso diffust begrepp, kunde kallas för den »moderna dansen«. I mångt och mycket löper denna utveckling parallellt med den vi kan finna inom bildkonsten och arkitekturen, där det också blivit klart hur svårt det är att tala om ett entydigt postmodernt brott med det moderna. Snarare är det rimligt att här se en serie ifrågasättanden som lika mycket kan fattas som återkopplingar till undertryckta drag i modernismen, omläsningar av traditionens kontrabandtexter och dekonstruktiva strategier som inte förkastar det förflutna utan finner nya resurser i dess sprickor och marginaler. I denna bemärkelse rör det sig mera om en serie förskjutningar som ständigt låter oss se det förflutna på nytt.

Denna interaktion mellan teori och praktik har lett till en ny typ av koreografiska arbeten och till att skiljelinjen mellan dansforskning och sceniskt utövande har blivit osäker på ett produktivt sätt. Föreliggande antologi försöker återge några aspekter av denna utveckling i en linje som leder från tidiga pionjärer som Cage och Cunningham fram till dagens diskussioner. Vissa av texterna är skrivna i ett tydligt inifrånperspektiv och kan ses som reflektioner över en konkret praktik; andra relaterar bara indirekt till dans, men kan ändå läsas som väsentliga bidrag till den begreppsliga grundforskning som kännetecknar den samtida dansdiskussionen.

Volymen, som har redigerats av Cristina Caprioli och Sven-Olov Wallenstein, innehåller följande essäer:

Patricia Baudoin & Heidi Gilpin: En växande och perfekt oordning: William Forsythe och försvinnandets arkitektur

Jérome Bel: Jérome Bel

Jerome Bel & Jan Ritzema: Deras jobb är inte att dansa utan att se på andra som dansar om de dansar

Trisha Brown: Ackumulation med talande plus vattenmotor

Trisha Brown: Locus, 1975

John Cage: Grace och klarhet

Merce Cunningham: Tid, rum och dans

Bojana Cvejic & Xavier Le Roy:Att upphöra med bedömning genom klarläggande. Bojana Cvejic i samtal med Xavier Le Roy och med en fotnot av Gerald Siegmund

Jacques Derrida & Christie V. McDonald: Koreografier

Elizabeth Grosz: Ting

William Forsythe: Textfragment om improvisation

William Forsythe & John Tusa: Kroppen lär dig oerhört mycket om världen

André Lepecki: Att skriva in dansen

Boyan Manchev: Transformabilitet. Det performerande samhället och den samtida dansens villkor

Peggy Phelan: Performancekonstens ontologi: representation utan reproduktion

Gerald Siegmund: Dansens begärande kropp

Susan Sontag: Till minne av deras känslor

Intervju med Meg Stuart

René Thom: Det levandes partitur. René Thom i samtal med Laurence Louppe

Dalibor Vesely: Förkroppsligandets arkitekton

Paul Virilio, LaurenceLouppe och Daniel Dobbels: Tyngdens rum. Paul Virilio i samtal med Laurence Louppe och David Dobbels

Volymen har redigerats av Cristina Caprioli, Anna Petronella Fredlund och Sven-Olov Wallenstein. Den senare har även skrivit bokens introduktion.

Skriftserien Kairos används som kurslitteratur vid högskolor och universitet och

genom nytryckningar säkerställer vi att den alltid finns tillgänglig. Serien, som

kommer att omfatta 14 nummer 2008 (under våren 2008 kommer Kairos nr 13, Koreografier och under hösten Kairos nr 14, Ljudkonst), varav två dubbelvolymer, säljs hos välsorterade bokhandlare, i museishoppar och genom nätbokhandeln.