Sjordingar från Dalälvens brink

SJORDINGAR från Dalälvens brink Det hänger ett knippe yllesockor på altanräcket. Det är vår. En svag doft av såpa blandar sig med doften av kaffe och nötbrödet med Västerbottenost. Det är en varm majmorgon. Knipor, gräsänder och några vilsna sångsvanar speglar sig i den långa [...]
Visa längre beskrivning

SJORDINGAR från Dalälvens brink Det hänger ett knippe yllesockor på altanräcket. Det är vår. En svag doft av såpa blandar sig med doften av kaffe och nötbrödet med Västerbottenost. Det är en varm majmorgon. Knipor, gräsänder och några vilsna sångsvanar speglar sig i den långa sjön. Där, i avslappningens stillhet, blir de sju sockorna - ja, de blir sju som jag ser dem - en dikt. Flera av sockorna stickades av en mor som är hon var barn och inte visste att hon mor skulle bli, räddade livet på ett bortstött lamm. Ullen från lammet finns i två av sockorna som hänger där på altanräcket. En dikt blir de egentligen inte, men väl en diktform: sju ord, det blir SJORD om vi drar ihop det och ett ING betyder litet som ett lamm och liten som en kort dikt. Vi sätter samman det och får SJORDING, en dikt där versfoten haltar, men där de sju orden blir varierande rytm. Ordsockor i språkets stickade ylle för den som vill.