Ett bipolärt hjärta

"Sjukdomen har våldtagit mig flera gånger om, dränkt mig ner i havets djup och hånskrattat åt mig. Orkar du simma upp din jävel? Orkar du? Nej du orkar inte ett förbannat skit, tro inget om dig själv. Du kommer inte att klara det! […] Jag har känt mig svagast i världen. Legat på golv [...]
Visa längre beskrivning

"Sjukdomen har våldtagit mig flera gånger om, dränkt mig ner i havets djup och hånskrattat åt mig. Orkar du simma upp din jävel? Orkar du? Nej du orkar inte ett förbannat skit, tro inget om dig själv. Du kommer inte att klara det! […] Jag har känt mig svagast i världen. Legat på golvet som ett litet barn med kniven i handen. Funderat starkt på att ge upp, skära mig i handleden och låta det sista livet sippra ut till en vackrare plats. I dag äger inte sjukdomen mig, jag äger den och jag ska aldrig låta den våldta mig igen ..."

Så inleder Rebecca Anserud sin bok Ett bipolärt hjärta, som handlar om hennes kamp mot bipolär sjukdom. Hon insjuknade när hon var 15 år, men fick inte sin diagnos förrän fem år senare. För att komma dit krävdes ansträngningar och envishet från Rebeccas sida och hon hamnade i en evighetskarusell inom psykiatrins olika instanser. Under dessa år har hon legat inne sjutton gånger på slutna psykiatriska avdelningar, testat på ECT-behandlingar och olika mediciner. Allt för att få balans i sitt sjukdomstillstånd och att komma bort från depressionens självmordstankar och manins sömnlöshet.

Med denna bok vill Rebecca rikta sig till personer som lider av psykisk ohälsa och deras anhöriga för att visa att det finns en väg ut ur helvetet. Det finns mediciner och hjälp att få, men det krävs hårt arbete för att komma dit och då behövs anhörigas stöd. Av den anledningen har hon bett Tonny Andersen, överläkare vid Norrlands universitetssjukhus, att skriva förordet och Rickard Bracken, projektledare på Handisam och Hjärnkoll, att skriva efterordet. Dessutom kommenterar anhöriga till Rebecca i boken om hur det är att ha en bipolär vän och familjemedlem.