Inget allvarligt

"Rökning dödar. Visst. Det gör livet också."

Louise och Adrien har känt varandra sedan tonåren och är lyckligt gifta. Ända tills den dag då Adrien möter sin fars unga älskarinna idealkvinnan Paula med mördande blick och blir blixtkär. Därefter tappar Louise all lust, glädje [...]
Visa längre beskrivning

"Rökning dödar. Visst. Det gör livet också."

Louise och Adrien har känt varandra sedan tonåren och är lyckligt gifta. Ända tills den dag då Adrien möter sin fars unga älskarinna idealkvinnan Paula med mördande blick och blir blixtkär. Därefter tappar Louise all lust, glädje och intresse för livet. Det hade kunnat pågå i månader, i år. Men kanske kan en ny kärlek hjälpa Louise att återvända till livet och klistra ihop bitarna av sig själv?

Justine Lévy, född 1974, är fransyska och dotter till företagaren och filosofen Bernhard Henri Lévy och fotomodellen Isabelle Doutreluigne. Hon arbetar som förlagslektör och författare. Inget allvarligt (2005) är hennes andra roman och den tredje som översätts till svenska, efter Vi ses på Place de la Sorbonne (Forum 1996, pocket Sekwa 2011) samt En ovärdig dotter (Sekwa 2011). Inget allvarligt har sålt en halv miljon exemplar i Frankrike och har översatts till sjutton språk. Alla författarens böcker är starkt självbiografiska, och idealkvinnan Paula i boken gifte sig sedermera med Frankrikes förra president.

"Det är väl komponerat och skrivet med ett slags sakta jäsande intensitet, men det mest brännande är förstås den brutala uppriktighet om den nu är verklig eller konstlad, det spelar inte så stor roll med vilken Lévy skärskådar andra, men framför allt sig själv." /Helsingborgs Dagblad

"Hon har en uttalad förmåga att gestalta den förtvivlan och sorg hon känner, vilket gör boken till en starkt berörande läsupplevelse." /Aftonbladet

"Inget allvarligt är en axelryckning till roman, precis som dess titel antyder. Trots att Lévy beskriver en stor livskris är det med ett distanserat tonläge som någon som kommit ut på andra sidan. Det är en berättelse som stannar på ytan. Samtidigt är det faktiskt den där lite slängiga attityden som gör att jag gillar den. Även de värsta kärlekssveken blir så småningom till en axelryckning." / Svenska Dagbladet