Stinsliv

?I dockans inre satt en apparatur som mätte resultatet av räddningsaktionen. Resultatet skrevs ut på en pappersremsa som kom ut ur dockans mage. Där kunde man sedan utläsa om man hade lyckats rädda henne eller inte. Jag dödade henne direkt? ?Han lärde mig, mer än någon annan, vikten av at [...]
Visa längre beskrivning

?I dockans inre satt en apparatur som mätte resultatet av räddningsaktionen. Resultatet skrevs ut på en pappersremsa som kom ut ur dockans mage. Där kunde man sedan utläsa om man hade lyckats rädda henne eller inte. Jag dödade henne direkt? ?Han lärde mig, mer än någon annan, vikten av att vara vänlig mot kunderna. Låt dem tro att de har rätt. Ljug hur mycket som helst bara kunden blir nöjd. Vill någon åka tåg till Island så sälj bara en biljett dit. Att det inte finns någon järnväg spelar ingen som helst roll? ?Nej, stinsens yrkesskador är i de flesta fall mycket svårare att upptäcka. Han börjar nämligen bli underlig. I mitt fall var de ju svårt för familjen att inse att det rörde sig om yrkesskador. Jag blev ju inte underlig. Jag blev bara underligare än förut? ?Nästa skada som visade sig var att mina tidsbegrepp blev konstiga. Jag kunde åka hemifrån med orden: ?Jag sticker och tankar bilen. Jag är tillbaka femton och fyrtiotvå.?? - Kunden ska kunna skicka sin cykel med samma tåg som han själv reser med. Cykeln ska naturligtvis vara framme i förväg? ? Han stretade sig fram på rep och vajrar mellan träden, och varje gång han kom fram till en gran så höll han om den länge, länge. Lennart gav mig ett helt nytt sätt att se på trädkramare. Med tanke på hans höjdskräck så hade det väl varit klokare av honom att krama träden nere vid marken? I Stinsliv berättar Mars om sina femton år som tågklarerare. Med en rejäl dos självironi återger han några av alla de mer eller minder tokiga situationer som han hamnade i under årens lopp. Kan du läsa den här boken utan att dra på smilbanden en enda gång, då behöver du antagligen tabletter av någon sort.