Immanuel Kant

Samhällsvetenskaperna som vi känner dem i dag är i hög grad ett barn av 1800-talet. Under detta sekel utkristalliserade sig samhällsforskningen i en rad skilda discipliner. Ämnen som ekonomi, statsvetenskap, sociologi och antropologi växte fram. Samtidigt avgränsade sig samhällsvetenskapern [...]
Visa längre beskrivning

Samhällsvetenskaperna som vi känner dem i dag är i hög grad ett barn av 1800-talet. Under detta sekel utkristalliserade sig samhällsforskningen i en rad skilda discipliner. Ämnen som ekonomi, statsvetenskap, sociologi och antropologi växte fram. Samtidigt avgränsade sig samhällsvetenskaperna allt tydligare mot å ena sidan naturvetenskapen, å den andra mot humaniora. Detta var ingen självklar eller okontroversiell process, men under perioden 1850 till 1960 kom den att gå segrande fram. Organisatoriska och institutionella skäl - universitetsbyråkratier som byggts upp och stelnat, föreningar och vetenskapliga tidskrifter, klassifikationssystem på bibliotek - har bidragit till att frysa fast en ämnesindelning och akademisk arbetsdelning som delvis är en historisk tillfällighet. Men är detta det bästa sättet att organisera kunskapssökandet och forskningen? Det växande antalet ämnesöverskridande forskningsprogram och otaliga tvärvetenskapliga projekt tyder på att det inte är så. I syfte att finna en organisationsform för den samhällsvetenskapliga verksamheten bättre anpassad till vår tids utmaningar arbetade under flera års tid en internationell forskargrupp under Immanuel Wallersteins ordförandeskap med frågan. Rapporten har rönt enorm uppmärksamhet och är redan översatt till mer än tjugo språk. För alla intresserade av kunskapssökandets organisatoriska former och universitetets framtid är detta oundgänglig läsning.