Polisens utredningar av våld mot kvinnor i nära relationer

Endast omkring 30 procent av det anmälda våldet mot kvinnor i nära relationer klarades upp år 2006. För att öka den siffran krävs förbättrat utredningsarbete från Polisen ? exempelvis om fler vittnen och misstänkta förhörs och fler skador dokumenteras. Rapporten, som har beställts av R [...]
Visa längre beskrivning

Endast omkring 30 procent av det anmälda våldet mot kvinnor i nära relationer klarades upp år 2006. För att öka den siffran krävs förbättrat utredningsarbete från Polisen ? exempelvis om fler vittnen och misstänkta förhörs och fler skador dokumenteras. Rapporten, som har beställts av Rikspolisstyrelsen, bygger på en genomgång av material från 600 ärenden från fyra polismyndigheter. Syftet har varit att undersöka om, och i så fall hur, polisens utredningsinsatser kan förbättras så att fler anmälningar om relationsvåld mot kvinnor kan klaras upp och leda till åtal.
Studien visar att de olika myndigheterna skiljer sig i sättet att arbeta med ärendena. De som har högre uppklaring förhör i större utsträckning tillgängliga vittnen och ser till att kvinnans skador blir dokumenterade. De är också duktigare på att få kvinnan att vilja samarbeta i utredningen.
Aktgenomgången visar att chansen är mindre att en anmälan leder till åtal om kvinnan har utländsk bakgrund än om hon har svensk bakgrund (24 % jämfört med 38 %). Enkätstudien tyder också på att kvinnorna med utländsk bakgrund var mindre nöjda med det bemötande de fått från polisen.
Rapporten inrymmer även en enkätundersökning som gjorts med kvinnor som kommit i kontakt med polisen sedan deras män anmälts för misshandel. Svaren visar bland annat att 76 procent är nöjda med bemötandet från polisen och att två tredjedelar upplever att de har fått den information de har behövt. Över två tredjedelar uppger att de skulle anmäla en liknande händelse igen.
Kvinnornas motiv för att polisanmäla är ofta att göra en markering mot mannen eller att få slut på en akut hotande situation. Generellt blir kvinnorna inte mer nöjda om mannen blir dömd för brottet, eftersom huvudmotivet sällan är att mannen ska straffas. Det avgörande för dem är snarare att polisen tar hänsyn till hur de vill att ärendet ska hanteras.