Reseledaren

Nu var det bara några timmars körning kvar till Yala nationalpark där vi hade en safari på programmet under eftermiddagen, en av höjdpunkterna under veckan. Vi hade just ätiten god Rice and Curry på ett Guesthouse strax utanför Bandarawela och körde nu med god fart längskilometerlånga rak [...]
Visa längre beskrivning

Nu var det bara några timmars körning kvar till Yala nationalpark där vi hade en safari på programmet under eftermiddagen, en av höjdpunkterna under veckan. Vi hade just ätiten god Rice and Curry på ett Guesthouse strax utanför Bandarawela och körde nu med god fart längskilometerlånga raksträckor genom den täta regnskogen. Gästerna dåsade med fulla magar bak i bussennär motorn plötsligt hostade till.
Jag tittade på busschauffören som hittills styrt oss med järnhand runt ön. Han visade inga som helst tecken på att något var på tok. Någon kilometer senare hostade motorn till på nytt och bussen förlorade snabbt i fart. Några av gästerna satte sig upp och tittade frågande fram mot mig. Varför stannade vi här mitt ute i ödemarken?
”Problem..?” frågade jag busschauffören.
”No problem!” svarade han med ett ansträngt leende och styrde in bussen mot vägkanten där vi blev stående med ett ryck.