Andetag

Nu är hon hemma och skulle ha trivts i sitt perfekta hem om det inte var för att julgardinen inte har kommit upp än. Ja, och sen är det foten också. Det är ju den som gör allting så förbaskat svårt. Igår hade hon gett upp om att ens försöka nå upp till gardinstången. Det gjorde f� [...]
Visa längre beskrivning

Nu är hon hemma och skulle ha trivts i sitt perfekta hem om det inte var för att julgardinen inte har kommit upp än. Ja, och sen är det foten också. Det är ju den som gör allting så förbaskat svårt. Igår hade hon gett upp om att ens försöka nå upp till gardinstången. Det gjorde för ont. Det var som om en boja hade virat sig om hennes fot. Tung. Med spetsar som vred sig in i köttet. Tvingade henne att inte röra sig. Inte uppåt. Inte alls åt det hållet som hon själv ville. Med ett djupt andetag och spända muskler frågar hon Bo. Hon förnedrar sig genom att fråga Bo. Hon vet det. Men vad har hon för val? I sammanbiten ton stammar hon fram orden som låter fula i hennes mun. ?Kan du hänga upp julgardinen i år?? Snälla, lade hon till också. För säkerhets skull. Då skulle han förstå. Då skulle han göra det. Han svarar nonchalant att han gör det när han har tid. Han har förstått. Visst har han förstått? Och nu har han all den makt som han älskar att ha i sin hand. Hur dum får man vara? Elsa svär tyst för sig själv. Aldrig, aldrig vill jag komma hit, till den här platsen där bojan skär in i min hud och utplånar varje handlingskraft hos mig. Men där står hon. Mitt i rummet av förödmjukelse. Mitt i ett språng av död. Vad ska hon göra med sin förtärande böld? Vad ska hon göra av det flinande skrattande ansiktet? Flinar som döden? Hon ser sig själv skrika mot Bo och naglarna som skär in i hans kött. Blodet som rinner nedför ansiktet och formar en pöl på mattan. På den äkta mattan, tänker hon förvirrat. Nej så långt får det inte gå. Så mycket makt ska han inte få. Hon får tåla sig. Nöja sig med det svaga hånflinande svaret som innebär ett väldigt sväljande och en hel massa tystnader. En tystnad så stark som ett skärande skrik genom tjock is. Som en isklump skär sig Elsa genom dagar och nätter. Och tro, att det ska ske. Julgardinen är snart uppe. Snart.