Andrée och mannen med de kärleksfulla stenögonen

Ett litet mästerverk Det är komiskt, det är grymt, det är vackert fräsch, djärv och nödvändig Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet En roman om Eva Engströms egna upplevelser med Rainer Werner Fassbinder och den inre kretsen runt honom i slutet på sjuttiotalet. Berättelsen utspelar sig i [...]
Visa längre beskrivning

Ett litet mästerverk Det är komiskt, det är grymt, det är vackert fräsch, djärv och nödvändig Carl-Johan Malmberg, Svenska Dagbladet En roman om Eva Engströms egna upplevelser med Rainer Werner Fassbinder och den inre kretsen runt honom i slutet på sjuttiotalet. Berättelsen utspelar sig i Sverige och är skriven på en utomordentligt vacker och gäckande prosa som återger en spännande tid kring en stor filmskapare. Efterordet innehåller en intervju med Eva Engström signerad Annika Sherwin på P1. Eva Engström är författare, filmskapare och skådespelare. Hon har bland annat gjort kortfilmen Ett tecken och skrivit böckerna "Att vända sej om när någon ropar", "Marianas kniv" och "Väskan". »Man förstår det märkliga beroendet människor kunde känna till Fassbinder. Hon blir själv indragen i det kusliga spelet han utsätter sin omgivninga för. Det fina med Andrée och mannen med de kärleksfulla stenögonen är att man förstår varför Engström kunde komma nära Fassbinder.« Ur baksidestexten av Stig Larsson Ur recension från DN 20071111 Den här romanens kvalitet ligger i dess eget fiktiva universum, i den tilltalande egendomlighet som där råder. Och som främst gäller skildringen av bokens huvudperson, den sköra Andrée, berättelsens behållare. Drömspelsartat förflyttas hon mellan barndomens småstad och filmbohemernas storstad. Överraskande, på samma gång övertygande: här skildras en upplevd verklighet. I den vuxna kvinnan fortlever den förskräckta flickan. ... Förluster och försvinnanden - mot detta drömmar om trygghet och närhet. En pappagestalt skymtar, får framstå som trygghetsdrömmen inkarnerad - fiktionens Ivar skrivs in i en liknande dröm. Som fort och såpbubbleaktigt ska brista. Också detta fragmentariskt och lite undflyende skildrat - men i samklang med människan som berättas; med skörheten. Eva Adolfsson, [email protected] © Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.