Antiloper

Tänk att det är slut nu. Lidandet som vi har utstått i tolv år. Äntligen. Som vi har längtat, Astrid.

Det är ju nu livet börjar, det var så vi sa det. Jag borde boka en resa jorden runt. Backpacka. Jag skulle kunna göra precis vad som helst. Vi är fria nu.

Men när j [...]
Visa längre beskrivning

Tänk att det är slut nu. Lidandet som vi har utstått i tolv år. Äntligen. Som vi har längtat, Astrid.

Det är ju nu livet börjar, det var så vi sa det. Jag borde boka en resa jorden runt. Backpacka. Jag skulle kunna göra precis vad som helst. Vi är fria nu.

Men när jag vaknade i morse stod allt bara still. Vad äter man till frukost som vuxen? Vad ska jag ha på mig? Ska man bara resa sig och börja gå?

Jag hittade lappen bakom elementet. Rullgardinstråden hade fastnat, och det var då jag såg den. En gul post-it. "Du är min bästa vän" står det, med din handstil. Jag har suttit med den i handen i fem timmar nu. Jag skulle kunna börja gå nu, om det ändå betydde någonting.

Förstår du inte, Astrid ...

Du är mitt syre.

***

De har inte mycket gemensamt, Astrid och Ellen. Ändå blir de vänner, den första dagen på gymnasiet och för alltid. Föreställer de sig. Tills något händer. Något händer med Ellen som gör att hon försvinner längre och längre in i sig själv, bort från världen och bort från Astrid.

***

Ester Roxberg är född 1987 i Zimbabwe. I dag bor hon i Stockholm där hon arbetar med projekt i kultur- och

litteraturbranschen.

År 2004 vann hon Lilla Augustpriset för diktsviten "Se upp lilla människa för snart smäller det". Romanen Antiloper bygger vidare på samma tema, och är Esters debut.

"Då, när Antiloper inte bara till sitt innehåll, utan också till språk och form utforskar sorgen så att den spills ut över sidorna, griper den tag i mig. Därför blir jag tacksam när Roxberg inte lämnar mig där, utan visar: Det finns en väg att gå, också när det är för sent." Sanne Näsling i DN 19 september 2011