Jaget och fåglarna

Kritikerrosad roman av en av våra mest intressanta samtidsförfattare.

"Så här överraskad har jag inte blivit sedan jag läste Per Thörns Din vän datamaskinen. Och det är ingen ny trend att den är småförlagen som går i täten för det slags samtidslitteratur."

NINA L [...]
Visa längre beskrivning

Kritikerrosad roman av en av våra mest intressanta samtidsförfattare.

"Så här överraskad har jag inte blivit sedan jag läste Per Thörns Din vän datamaskinen. Och det är ingen ny trend att den är småförlagen som går i täten för det slags samtidslitteratur."

NINA LEKANDER I EXPRESSEN

"Det är egentligen omöjligt att göra denna mångskiftande roman rättvisa på det lilla utrymme som en dagstidningsrecension erbjuder. Så jag säger bara: läs den."

EVA JOHANSSON I SVENSKA DAGBLADET

"...en både komisk och allvarlig roman. Förbryllande. Språkligt hetsigt vacker. Ett slags flyktförsök ur allsköns genrer (självbiografi, filosofi, kvasivetenskaplig äventyrsberättelse). Samtidigt ett jags drömska fångenskap i sig själv."

PIA BERGSTRÖM I AFTONBLADET

Där kommer fågelkvinnan, så skulle de säga, hon

som bär metalldelar från ett kikarstativ i sin

trasiga plastkasse, hon som kommer linkande längs

kajen vid Amstel och plockar matrester och returburkar

ur papperskorgar, någon kikartub finns inte,

ibland kisar hon mot skyn. De mest romantiska

skapar myter om henne; att hon blev tokig av kärlek

till en man och hans fjädrar. Swedish ?

Tänk om detta vore jag ? Om jag fick en ny

broskbildning som började växa inuti näsan och

om huden följde med (den blev allt grövre av det

väderbitna) och ett spetsigt utseende skapades av

nästippens ändrade form, om ögonen förminskades

av detta ständiga kisande ? (Glasögonen glömdes

på en parkbänk, någon satte sig på dem.) Och om

fett och hudavlagringar bildade fjäll vars hornmaterial

förvandlades till allt sprödare former, huden

kristalliserades och blev flagnande, sedan spretigt

fjäderlik, lagd åt ett håll på grund av tyngdkraften,

hängande neråt ?