Skammens boning

Doris Dahlin växte upp i Härnösand. Trots att det inte är länge sedan skildrar hon i sin självbiografi ett Sverige i armod. Hon levde som barn mitt i det med resultat att hon blev rädd för livet... och rädd för döden. Det hjälpte inte att hon var ett mycket efterlängtat barn, hon fick � [...]
Visa längre beskrivning

Doris Dahlin växte upp i Härnösand. Trots att det inte är länge sedan skildrar hon i sin självbiografi ett Sverige i armod. Hon levde som barn mitt i det med resultat att hon blev rädd för livet... och rädd för döden. Det hjälpte inte att hon var ett mycket efterlängtat barn, hon fick ändå gå med trasiga tänder. Det hjälpte inte att familjen älskade pappan, han var alkoholist ändå. När mamman till sist inte orkade längre fanns ingen hjälp att få.

"På socialbyrån sa de att vi måste förstå varför pappa super och mamma fick boken "Eva", som talade om att alkoholisten är alkoholist för att ingen förstår honom."

"När min mamma dog, nästan sprängde sig min berättelse ut. Som om den levde sitt eget liv. Det var så mycket jag inte ens visste att jag mindes. Men min kropp mindes allt. Och orden rusade framåt. Men bara en bit i taget orkade jag sätta dem på papper. Först vågade jag inte ens skriva min berättelse i jag-form, jag skrev om barnet, om flickan."

Doris Dahlin bor numera i Stockholm. Hon arbetar med människors utveckling inom näringsliv och offentlig förvaltning. Hon gjorde debut med "Ockupationsleken" 1971 och har medverkat i antologin "Tala om klass" 2006.

Fotografier och texter som hänger samman med boken finns på www.dorisdahlin.se

"Det är en barndomsskildring med klassikerpotential."

Ulrika Milles, Dagens Nyheter

"Helt i nivå med barndomsskildrare som Elsie Johansson och Kjell Johansson."

Birgit Zandfeld, Gotlands tidningar