Stockholmsutställningar

De tre stora stockholmsutställningarna hölls 1866 i Kungsträdgården, 1987 på

Lejonslätten på Djurgården och 1930 på Gärdet. Utställningarna är goda utkikstorn

över Sveriges moderna historia, eftersom de visar upp en så koncentrerad

samling av arkitektur [...]
Visa längre beskrivning

De tre stora stockholmsutställningarna hölls 1866 i Kungsträdgården, 1987 på

Lejonslätten på Djurgården och 1930 på Gärdet. Utställningarna är goda utkikstorn

över Sveriges moderna historia, eftersom de visar upp en så koncentrerad

samling av arkitektur, konst, konsthantverk och allmogeföremål samt ideal av

det som samtiden tyckte var allra viktigast. Vi kan genom dessa följa hur landet

utvecklas från fattigt bondeland med en provinsiell huvudstad, till ett förmöget

land mitt i världen tack vare en snabbt tillväxande ekonomi. Det var en utveckling

som fick omvärlden att häpna och som har få internationella motsvarigheter.

Vi ser också hur svensk självsyn går från självunderskattande blygsel till hybris

med en vilja att visa världen ?how we do it in Sweden?. Alla tre utställningarna

har också lämnat avtryck i vårt samhälle och i vårt tänkande.





Utställningen 1866 var en grundläggande manifestation för den liberala

marknadsekonomin, tron på att individens frigörelse leder till framsteg för hela

samhället. Den stärkte de liberala reformer som redan genomförts och som var

på väg, reformer som utgör grunden för hela den moderna strukturen i Sverige

och för en ekonomisk utveckling som kan jämföras med dagens tigerekonomier i

Asien.





Utställningen 1897 förstärkte idéerna med nationella förtecken, nationens

fredliga tävlan med omvärlden krävde en nationell samhörighet och enhetlighet,

klasskampen skulle ersättas av klassamarbete. Här fanns tilltron till gränslösa

framsteg i en globaliserad värld, vilket lade grunden för en internationell expansion

hos svenska företag. Nästan alla stora svenska exportföretag på 2000-talet

startade sin verksamhet i slutet av 1800-talet.





Utställningen 1930 förenade det demokratiska med det auktoritära. Det kan

låta som en motsats, men är ganska logiskt om man betraktar den i sitt historiska

sammanhang. Demokratiska val hölls i många länder, men man valde ofta

auktoritära ledare, det gällde absolut inte bara Tyskland. Det fanns en uppriktig

vilja att förbättra för ?massan?, bara inte massan bestämde för mycket själv. Det

var den sociala ingenjörskonstens gyllene tid och det finns många sådana tankar i

vårt land än idag.





John Chrispinsson har studerat hur utställningarna har speglats i den samtida

pressen, vilket naturligtvis ligger honom varmt om hjärtat eftersom han är

journalist. På ett rappt och intresseväckande sätt berättar han om Sveriges och

framförallt Stockholms utveckling under tiden 1860-1930.





John Chrispinsson (f. 1956) är journalist och programledare på radio och TV.

Han började arbeta för Sveriges Radio 1984. John Chrispinsson har även arbetat

med valprogram, bevakningen av Nobelfesten och varit programledare för Röda

Rummet samt Bokbussen. Vid SR har han lett Besserwisser och Historiska

klubben i P1. Numera dyker han då och då upp som programledare i SVTs

morgonprogram Gomorron Sverige. Han har skrivit boken Sekelskiften. En krönika

om sex, makt och pengar (1999) och flera artiklar om svensk historia i tidskriften

Populär Historia.