Blåbärsmaskinen

"Bilden av Stig är Stig men inte. Bildens enkla, hederliga yta kräver ständiga omlackeringar av en fantastisk maskin som endast Stig kan manövrera men som kräver bränsle från oss, från den riktiga världen.

Blåbärsmaskinen.

Maskinen räfsar i sig saker, äter upp dem, [...]
Visa längre beskrivning

"Bilden av Stig är Stig men inte. Bildens enkla, hederliga yta kräver ständiga omlackeringar av en fantastisk maskin som endast Stig kan manövrera men som kräver bränsle från oss, från den riktiga världen.

Blåbärsmaskinen.

Maskinen räfsar i sig saker, äter upp dem, tuggar och maler, bearbetar för att sedan spritsa ut saker i andra änden.

I blåbärsmaskinens ena ände står Apollo och Luther och ansar det som kommer ut.

Vid insuget, däremot, råder Kaos och härskar Dionysos."

Blåbärsmaskinen är Nils Claessons berättelse om sin uppväxt och om sin far, Stig "Slas" Claesson. Författaren ger här sin egen bild av "Slas", men inte den allmänt traderade bilden av den folkkäre författaren och konstnären, utan en bild inifrån, från en familj där faderns missbruk och kändis-skap har en betydligt mindre tilltalande sida. Berättelsen handlar om den sprakande fasaden hos en omsusad författare och konstnär och om det som finns bakom fasaden, om skapande och ansvar, och om vad som händer när ett barn måste bli förälder till sina föräldrar. Men det är också berättelsen om en uppväxt i Stockholm på 1960- och 70-talet, om kulturkrockar och om ett Sverige i förvandling.

Nils Claessons skildring av sin uppväxt och av sin far är samtidig rättfram och ömsint, skoningslöst uppriktig och försonande. Ett sällsynt finkänsligt och humoristiskt porträtt av en människa, en familj och en tid.

Nils Claesson (f. 1958) är konstnär och filmskapare, har en lång tid verkat inom media och var bl.a. med och startade tidskriften ETC. Han har arbetat med fotografi, animerad film, video och datakonst och producerat flera

radiodokumentärer. Claesson har haft ett flertal utställningar i Sverige och Europa.

"Nils Claessons text är fylld av både avståndstagande och motvillig - emellanåt vacker - ömhet./.../ Man lämnar den med stor sorg i bröstet."

Mats Gellerfelt, Svenska Dagbladet

"mer ömsint sörjande än ursinnigt klarläggande"

Jan-Olov Nyström, Södermanlands nyheter

"ett mångfacetterat porträtt är det, värt en talrik publik"

Jan Karlsson, Norrköpings Tidningar