Mellan scen och salong: en kultursociologisk analys av ungdomsteater

Ridån går upp. Skådespelarna blickar ut över salongens välfyllda rader. Publiken riktar sin uppmärksamhet mot scenen. Scen möter salong och salong möter scen, olika sociala världar möts och bryts mot varandra. En väv av intentioner, förväntningar, erfarenheter och tolkningar formar möt [...]
Visa längre beskrivning

Ridån går upp. Skådespelarna blickar ut över salongens välfyllda rader. Publiken riktar sin uppmärksamhet mot scenen. Scen möter salong och salong möter scen, olika sociala världar möts och bryts mot varandra. En väv av intentioner, förväntningar, erfarenheter och tolkningar formar mötet mellan teatern och publiken. Kanske gäller det i synnerhet när föreställningar spelas för unga i och genom skolan.

Scenografen: Jag tror att teater tillför samhället liv, andning och vilorum. Samtidigt som det är ett tändmedel för opposition och debatter. Det är både allvar och lek på samma gång.

En elev: Teater är för äldre ... De som inte har så mycket att göra på fritiden, de kan ju gå och titta på teater.

En skådespelare: Jag vill att teatern ska ge mig berömmelse. Det vill jag ha. Men även att man får ge människor upplevelser och goda historier.

En lärare: Då tar vi av oss kepsarna, och inget godis på teatern.

En annan elev: Teater handlar om livet. Den får en att tänka till.

Många har frågat sig vad teatern betyder för publiken, men få har frågat sig vad publiken betyder för teatern. Genom att följa med på turné med en skolföreställning och samtala med teaterpersonal, elever och lärare har Anna Lund kartlagt denna vita fläck.