En farlig flickas dagbok

Kultförklarade Djuna Barnes (1892-1982) novellsamling En farlig flickas dagbok i översättning och med efterord av Christian Ekvall. Boken innehåller 19 noveller som aldrig utkommit på svenska tidigare: Den herrelösa märren; Indiansommar; Finalen; Avsägelsen; Oscar; Modern; Vandringstrastens [...]
Visa längre beskrivning

Kultförklarade Djuna Barnes (1892-1982) novellsamling En farlig flickas dagbok i översättning och med efterord av Christian Ekvall. Boken innehåller 19 noveller som aldrig utkommit på svenska tidigare: Den herrelösa märren; Indiansommar; Finalen; Avsägelsen; Oscar; Modern; Vandringstrastens holk; En farlig flickas dagbok; Negern; Madame blir till åren - dagboksföring i farlig ålder; Dusie; Duell utan sekundanter; Brevet som aldrig postades; Den första april; Det perfekta mordet; Bakom hjärtat; Saturnalia; Hattmakaren.

Djuna Barnes (1892–1982) var verksam i precis alla genrer – hon skrev romaner, noveller, dikter, pjäser, journalistik. Hon var queerfeminist innan ordet fanns och själva urtypen för en modernist. Mest känd är hon för den omåttligt inflytelserika lesbiska avantgarderomanen Nattens skogar. Under decennier tillhörde hon de legendariska amerikanska författarkretsarna i Paris runt Gertrude Stein, Ezra Pound, T S Eliot, F Scott Fitzgerald, Ernest Hemingway och andra. Från 1940-talet och framåt levde hon tillbakadraget i en mycket liten lägenhet i Greenwich Village i New York – alltjämt på kant med tillvaron, alltjämt lika vass i pennan.

Recension:

”Kan man vara hämndlysten för att man är passionerat underlägsen och är det möjligt att älska såsom man älskar när man samtidigt måste hinna med ett tåg? Ja, i Djuna Barnes prosa är allt möjligt, vilket läsaren av novellsamlingen ”En farlig flickas dagbok” blir varse…”

”Bokens nitton noveller är alla omisskännligt Barneska; de är befriade från minsta doft av diskbänksrealism eller nyans av vardagsgrått och i beskrivningarna av miljöer eller personers utseende råder en ibland nästan miniatyrliknande exakthet och detaljskärpa.”

Paulina Helgeson, SvD