Den vita rosen

*Nominerad till Læsernes Bogpris 2017* *Nominerad till Politikens Litteraturpris 2017* »Genom en elliptisk form, som stundtals påminner om haiku eller tanka, ger hon [Ravn] de sensuella metaforerna liv. Det är drabbande och ibland hisnande vackert.« Betyg 4 av 5 | Christer Hugo, BTJ??????? [...]
Visa längre beskrivning

*Nominerad till Læsernes Bogpris 2017* *Nominerad till Politikens Litteraturpris 2017* »Genom en elliptisk form, som stundtals påminner om haiku eller tanka, ger hon [Ravn] de sensuella metaforerna liv. Det är drabbande och ibland hisnande vackert.« Betyg 4 av 5 | Christer Hugo, BTJ??????? »Frågorna ges inga svar, och det behövs inte heller när poesin är så stark som den är i Ravns tappning [...] En diktare som gör sig påmind är Edith Södergran.« | Evelina Stenbeck, Norra Skåne Danska Olga Ravns mästerliga diktverk Den vita rosen består av 160 strofer, på 5 rader vardera, med blanksidor emellan - som stod dikterna i varsin bädd, blommande i monumental isolation. Fram tonar en berättelse om ett kärleksförhållande med en dödssjuk eller kanske till och med död. Den vita rosen [Den hvide rose] har kallats den både mest rörande och mest intelligenta systemdikten som skrivits i Norden på åratal. Här i svensk översättning av författaren Johanne Lykke Holm. OLGA RAVN [f. 1986] är en dansk poet, romanförfattare, kritiker och översättare. Hon debuterade 2012 med diktsamlingen Jag äter mig själv som ljung. Flicksinne [Jeg æder mig selv som lyng. Pigesind], 2015 utkom romanen Celestine. Den vita rosen [Den hvide rose] har nominerats både till Politikens Litteraturpris och till det danska litteraturpriset Läsarnas bokpris. Olga Ravn undervisar också på Hekseskolen [Häxskolan], som hon startade 2015 tillsammans med Johanne Lykke Holm, i samarbete med Litterär Gestaltning på Akademin Valand i Göteborg. »En bok om att genomleva sjukdom, smärta och kärleksförlust, men också en maktdemonstration av Olga Ravns bildrika poetiska språk, som besitter den mest oförlikneliga egenskap att gestalta sinnesupplevelser, till och med de allra mest triviala, så att vi lägger märke till dem på nytt.« | Solveig Daugaard, Information