Den förlorade trädgården

# Vinnare av Viareggio-priset 1962 »Giorgio Bassani är ett av århundradets främsta vittnen ? och en av dess stora konstnärer.« | The Guardian Den förlorade trädgården utspelar sig i Giorgio Bassanis barndomsstad Ferrara före och under andra världskriget. Det är en gripande kärlekshist [...]
Visa längre beskrivning

# Vinnare av Viareggio-priset 1962 »Giorgio Bassani är ett av århundradets främsta vittnen ? och en av dess stora konstnärer.« | The Guardian Den förlorade trädgården utspelar sig i Giorgio Bassanis barndomsstad Ferrara före och under andra världskriget. Det är en gripande kärlekshistoria betingad av judeförföljelserna i fascismens Italien, berättad med en klarhet som gjort romanen till en av de stora italienska 1900-talsklassikerna. När judar genom de segregerande raslagarna förbjuds att spela tennis på stadens offentliga banor bildas ett sällskap som tillåts spela på den rika familjen Finzi-Continis privata bana i deras storslagna palats. Så får bokens berättare tillträde till den udda familjen, som fascinerat honom sedan han var barn ? inte minst då Micòl, familjens briljanta dotter. När han gett upp hoppet om att vinna hennes hjärta blir smärtan dubbelt ohanterlig när hon och hela hennes familj deporteras till ett tyskt koncentrationsläger. I översättning av Elisabeth von Törne-Arfwedson och med ett nyskrivet förord av författaren Torbjörn Elensky. GIORGIO BASSANI [1916?2000] var en italiensk romanförfattare och poet. Han debuterade 1944 med diktsamlingen Storie dei poveri amanti e altri versi [»Berättelser om olyckliga älskande & andra dikter«]. Första romanen var Guldglasögonen [Gli occhiali d?oro, 1958]. Hans internationellt mest kända verk är romanen Den förlorade trädgården [Il giardino dei Finzi-Contini, 1962], som filmatiserades av Vittorio De Sica och vann en Oscar som Bästa icke-engelskspråkiga film 1974. Tavlan i bakgrunden är ett porträtt av Bassani, målat av vännen Carlo Levi 1953. »Giorgio Bassani berättar så att det plågsamt smärtande bara kan anas, med en dämpad finkänslighet, med mild och melankolisk sötma.« | Kurt Aspelin, Aftonbladet »I all enkelhet och komplexitet en helt enastående vacker elegi över en förlorad värld.« | Peter Fröberg Idling, Tidningen Vi