Mörk gryning över Ljugarn

Hans stod ensam på gården, där han hade bott de senaste tio åren. Flaggan var hissad på halv stång och han hade åter igen blivit lämnad åt sitt öde. Vad skulle han ta sig till och vart skulle han ta vägen? Han hade inget annat val än att ge sig iväg utan mål för där fanns inget mer f [...]
Visa längre beskrivning

Hans stod ensam på gården, där han hade bott de senaste tio åren. Flaggan var hissad på halv stång och han hade åter igen blivit lämnad åt sitt öde. Vad skulle han ta sig till och vart skulle han ta vägen? Han hade inget annat val än att ge sig iväg utan mål för där fanns inget mer för honom att hämta. Men trots allt hade Hans en god tro på människan, de hade varit snälla, de han hade bott hos. De hade lärt honom att det var viktigt med hårt arbete och att visa respekt för sina medmänniskor, det skulle man komma långt med. Mycket snart skulle han möta på det unga paret från Ljugarn och de tog emot honom med öppen famn, ja allt ljusnade åter för Hans och han kunde ta sina första stapplande steg in i vuxenvärlden.
Men snart skulle mycket förändras. Den unge naive pojken, förvandlades så sakteligen till den vackra, välbyggde mannen med de mörka djupa ögonen. Kvinnorna samlades runt honom och han kunde inte förstå, varför de reagerade som de gjorde. Det hela ledde till en oanad handling, som skulle kunna ödelägga hans framtid för alltid?


Jag heter Lena och är en kvinna på 52 år. Jag har bott på Gotland i hela mitt liv och har ingen önskan om att bo någon annanstans.
Böcker och historier har alltid intresserat mig och som liten började jag skriva dagbok, som ofta lästes av mina kamrater och det var för mig inga problem. Historierna inom mig har en förmåga att kunna bli så levande att de nästintill blir sanna. Mitt stora intresse för böcker skall jag nog främst tacka min mormor och mor för. Hos oss har en bok aldrig varit slit och slängvara efter att de har lästs, nej de har förvarats med respekt i en bokhylla. Visst samlar de damm, men de stunder man tar sig tid för att damma och sortera, så inser man vilken skatt man innehar.
Mitt största kall har alltid varit att jobba med människor. En otrolig uppsjö av historier och öden har man fått dela under åren och det är inte konstigt att man har ett rikt inre.
Att kunna känna ?in? är för mig en gåva. Att vistas på en plats, kända eller okända, skapar människor och historier för mitt inre och de pockar på att få komma ut.
Landsbygden är för mig en plats för lugn och ro. Att kunna få höra vinden, regnet som smattrar och fåglarnas kvitter blandat med tystnaden, istället för med sorl eller att få sitta och skriva till ljudet av knastrandet från en eldstad i kakelugnen det är rikedom.
Under årens lopp har jag även fått tre underbara barn. Min kreativitet har levt vidare inom dem, men på olika spännande sätt. Min äldsta son är helt otrolig och hjälper mig att fånga det där lilla extra på framsidan till mina verk. Kanske är det synd att jag väntat så många år på att komma till skott? Men å andra sidan kanske det inte var dags förrän nu?  Skrivandet är i första hand för min egen skull, men skull någon tycka att det är roligt att få ta del av min fantasi, så är det ingen som blir gladare än jag!

Jag har nyss passerat 50 och har upptäckt att livet inte tar slut för det, tvärtom. Född och uppvuxen på Gotland men sedan många år bor jag i Stockholm.  Dock känns Gotland fortfarande som att komma hem för mig, har tillbringat många somrar och jular där. Familjen består av man och två vuxna barn.

Jag växte upp med mamma, pappa och tre syskon i det lilla samhället Roma med sockerbruket som den centrala punkten. Jag kan fortfarande känna lukten från bruket som spred sig över samhället under hösten, när betorna anlände.  Som vuxen har jag tillbringat min tid i Gothem, denna ljuvliga socken på östra Gotland.

Jag har alltid älskat att läsa, bland annat Jan Fridegård, Anna Jansson och Hemingway hör till mina favoriter.

När jag började skiva böcker med Lena öppnades en helt ny värld. På stapplande osäkra steg in i intriger och förhållanden med personer som vi ibland kan styra men som ofta vill bestämma själva. Men efterhand växer man, vågar mer. Handlingen bestämmer vi tillsammans, sedan skriver Lena och jag fyller på (om det behövs), en perfekt komb