Mörkagården

«Så går vi där på vägen, jag och min dotter och lilla dotter-dotter. På den uråldriga vägen i Karleby. Sveriges äldsta väg. På ena sidan ligger stenåldersgravarna på rad, på den andra sidan ligger gårdarna. På samma platser som de första stenåldersmänniskorna slog ner sina bopål [...]
Visa längre beskrivning

«Så går vi där på vägen, jag och min dotter och lilla dotter-dotter. På den uråldriga vägen i Karleby. Sveriges äldsta väg. På ena sidan ligger stenåldersgravarna på rad, på den andra sidan ligger gårdarna. På samma platser som de första stenåldersmänniskorna slog ner sina bopålar. Jag kan nästan föreställa mig hur de kommer vandrande här på vägen med sina kvinnor och barn och boskap. Bärande på sina pilbågar och yxor av sten och flinta. Här började de bruka jorden, här blev de bofasta. Så gjorde också min mormorsmor och mormorsfar, deras föräldrar, min mormor och morfar, min mor och far...» Vi är på väg till Mörkagården, min mammas barndomshem. Där börjar berättelsen om de jordnära människor, som är min släkt. Mitt ursprung. Min mamma - kvinna av bondefolket - som hamnade i brytningen mellan ny tid och gammal tid, som till sist fick försöka träda in i rollen som en modern kvinna. En berättelse om jordbruk och kvinnans roll i bondesamhället.